Vilken BRA DAG! :D

Börjad med komvux som vanligt. När jag var klar där tog jag upp telefonen och hade ett missat ifrån Kerstin som jobbar på Nordlandes skor. Hon talade in ett meddelande och ville att jag skulle ringa. Tror jag ringde 3-4 ggr innan hon svarade. Jag tycker om henne så mycket, blir alltid så glad när jag hör henne.

"Åå vad härligt att hör din röst" sa hon. Haha så goo!

Jo sa hon det är så här, vill du jobba? självklart sa jag. Det är inte hos mig sa hon, men Nordlander sko kramfors ringde och dem ville att du skulle ringa upp. (Kerstin hade rekomenadera mig där). Det kvittar för mig vart, bara jag får jobba.

Jag tog nr och ringde henne i Kramfors.

Hon var jätte trevlig. Hon skulle operera sig och vara borta ett tag och då hade hon tänkt på mig.

Så v.46 ska jag börja :) känns underbart! Visst, vägen dit är ju en aning dryg men det är värt det. Hellre det än att bara sitta hemma på dagarna :D

Hon avslutade samtalet med att säga "Du har räddat mig" "Du har räddat mig med" sa jag. haha!

Jag har inte lämnat ut ett cv till någon och ändå ringer jobben efter mig. Haha, så underbart. Ibland har man flyt alltså! ;)

Annars idag så har jag varit ute ränt på stan med Matilda :) Vi var på jakt efter något att ha på oss imorn när vi ska ut. Både två fynda, på kläddax. Det är så lätt att man glömmer bort det stället. Tur att vi for dit denna gång :)

Sedan har vi varit och tittat på en kompis (Rebecka) när hon förlängde håret. FYYY tusan vad sugen jag är. Tänkte smöra lite grann för pappa så han kan bidra lite så att jag kanske kan göra det på söndag. HAHA. Jag vill jag vill jag vill!

En tidig julklapp kanske? *flirt*

Jaja, nu kom Jolle hem. Dags att kramas innan gympan kl 16.

Kom hem ifrån gympan för en liten stund sedan, då tog jag en vaaarm dusch. Jag försöker att bli helt frisk nu, det vill verkligen inte ge med sig. Det kommer tillbaka hela tiden. Huvudvärken är värst!

Efter jag duschat kände jag för att pyssla med mig själv lite :) så nu mina kära vänner sitter jag med färg i håret ;) Ska ta och lägga på en ansiktsmask alldeles strax också. Det är bra att pyssla med sig själv ibland, jag gillar det :)

Håret kommer att bli en aning mörkare, det ser jag redan nu. Spännande. 

Tidigare idag kände jag verkligen hur otroligt blek jag blivit. Anledning till att jag kom på det är för att syster och hennes kille m.fl är i Tunisien. *suck* Jag vill också vara där. Jag hatar att vara blek. Jag känner mig så mycket fräschare när jag är lite brun. Fast det hör ju till att vara lite blek när det är höst och vinter. 

Men då kom jag iaf på att jag vill testa spraya mig brun :) Har aldrig gjort det, men är väldigt nyfiken på det och är väldigt villig att testa. Bara det inte blir fläckigt? om det är någon som testat så skriv vad ni tyckte, det skulle uppskattas. :) 

Det var ju inte dirket dyrt det jag har kollat på. 290 kr för helkropp=ingenting! Så det kan det väl vara värt tycker jag :) 

Brun utan sol brukar ju funka ibland men jag tycker att det luktar så illa och dessutom känner jag mig alldeles kladdig och äcklig. 

Nåja, dags att fixa med masken så jag får en ren och fräsch hy ;)

Idag klev jag upp betydligt tidigare, strax efter 7 var jag uppe ur sängen. Det är så skönt även fast att jag skulle vilja sova vidare, men då har man hela dagen framför sig. Skjutsade Joel till sin syster sedan for jag hem, åt gröt och gjorde i ordning mig. Komvux halv 9. Än så länge går Matte C ganska bra. Jag gillar matte ;)

Jag och mamma har redan hunnit med en sväng på stan. Först var vi in på Price off, dem har utförsäljning. Dock hittade vi ingenting. Men sedan köpte mamma kallingar åt lillebror och jag en till julklapp till honom :) så nu är hans julklapp klar. TOPPEN!

Det känns som att jag redan hunnit med jätte mycket och kl är bara lite efter 11. Tro vad jag ska göra resten av dagen.. hmm, måste i alla fall läsa lite engelska. BOOORING!

Kvällen består av gympa. Har varit på gympan mån, ons sedan blir det ikväll, samt fredag, lördag och corepass på söndag med dem. Mycket nu :) Men det är roligt. Tävling om mindre än 3 veckor, så vi måste ligga i ;)

Dessutom! så har jag fått lite jobb. :D jag ska få hålla i gymnastik på Nipanskolans elevensval varje torsdag i våran egna hall :) det ska bli jätte roligt. Dem ringde och frågade, självklart ställer jag upp!

Nu ska jag leta lite julklappar :) innan jag öppnar engelska boken.

...Jag gick och la mig en stund, jag var knäckt. Fortfarande lite yr och skakis. Men betydligt bättre. Jag visste att jag gjort alla besvikna på mig. Mamma som äntligen hittat tillbaka och börja leva som vanligt igen hade nu mig att oroa sig för istället.

Jag skickade ett sms till ordförandet i föreningen och sa som det var. Jag berättade varför jag inte kunde komma på utbildningen, var det några problem kunde dem ringa åt mamma. Jag kände mig så värdelös, jag borde väl kunna ta hand om mig själv. Senare på kvällen åkte jag till Mathilda.

När jag kommit ner till Mathilda berättade jag som det var, inte allt kanske. Men kort och gott berättade jag vad som hänt när jag kommit hem efter skolan, och att mamma sagt ifrån både festandet och utbildning. Mathilda blev naturligtvis lite besviken hon också. Jag var hennes bästa vän och hon ville naturligtvis att jag skulle vara med och fira henne. Hon hade ju sett fram emot detta hur länge som helst. Jag ville så gärna vara med, men hur skulle det gå till(?) jag hade ju bränt mina chanser kunde man säga. Hur som helst lovade jag Mathilda att höra med mamma igen. 

När jag väl kommit hem visste jag inte hur jag skulle lägga fram det till mamma. Jag försökte tänka ut vad jag skulle säga, men det fick ju inte låta som att jag läste ur en bok när jag pratade med henne. 

Jag bad mamma komma in till köket och berättade hur gärna jag ville vara med och fira Mathilda. Hon fyllde trots allt 18 år, hon var min bästa vän och det skulle bli en sådan rolig fest. Visst skulle vi gå ut fler gånger tillsammans än den här gången men det var ändå inte samma sak. Jag ville vara med alla andra mina vänner och fira henne nu. Mamma förstod att jag ville vara med, hade det varit en helt vanlig fest hade hon aldrig släppt iväg mig. Men nu var hon villig att låta mig vara med, på två villkor. Jag skulle äta middag hemma innan jag for dit, och Joel skulle med. Visst, inga problem för mig!

Puuh, det var en lättnad. Äntligen någonting bra. Jag ringde till Mathilda och sa att jag fick. Hon blev lika glad som jag. 

Festen var jätte rolig, som förväntat. Det kändes bra att vara bland alla vänner och bara släppa allt för en stund. Ingenting gick snett på kvällen, mitt humör var på topp.

Dagarna efter fortsatte det som det var tidigare. Jag sov fruktansvärt dåligt. Jag hade svårt att somna. När jag väl somnat kunde jag vakna upp flera gånger under natten. Ofta alldeles kallsvettig av mina mardrömmar som vägrade släppa taget om mig. Jag vaknade också allt oftare sittandes. Jag kunde sitta på sängkanten och titta ut genom fönstret med tårtar på kinderna. Jag var lika chockad varje gång, jag visste inte vart jag eller hur jag hamnat där. Det var obehagligt. 

Jag blev mer och mer uppmärksam på hur dåligt det börjat gå i skolan, inte i dem kurser jag tyckte om. Men allt annat la jag på hög. Jag visste att den växte hela tiden men orkade inte göra något åt det. 

Jag trivdes inte på skolan. Jag kände mig inte trygg. 

Psykologi var ett ämne jag tyckte var väldigt intressant och roligt fram tills denna fredag.

Hela klassen hade delat in sig i grupper på ca 4 stycken för att göra en uppgift. Den gick ut på att alla grupper fick ett papper där det var en båt med massor av olika människor. Båten skulle sjunka om inte några slängdes över bord. Så då skulle alla olika grupper avgöra vilka personer dem ville kasta över bord.

Det var allt från ett litet barn till en alkolist, doktor och naturligtvis en 45-årig cancer sjuk kvinna. 

När alla grupper var klara skulle man redovisa vilka man valt att slänga över bord och varför. Då var det en grupp i klassrummet som trodde dem var jätte roliga. "Vi kastar den 45-åriga kvinnan som är cancer sjuk för hon ska ju ändå dö" också skrattade allihop. Det gjorde riktigt ont i hela mig. Hur man ens kan säga så. Jag blev chockad. Jag sa ingenting, vilket jag ångarar idag. Istället gick jag iväg till toaletten och började gråta.

Hur i hela helvetet kan man vara så dum i huvudet att säga så(?) och hur kunde dem andra skratta(?) vad var det för roligt med det över huvudtaget(?) 

Man måste kunna tänka lite längre tycker jag. Visst dem visste inte att min mamma var sjuk men jag tycker inte att man säger så över huvudtaget.

Efter den lektionen åkte jag hem. Jag hade ingen lust att vara kvar på skolan. 

Jag satt mig i köket, jag började gråta. Jag var alldeles skakis. 

Mamma och Linda kom in. "Men hur är det?" sa Linda. Jag började gråta ännu mer. Både mamma och Linda kom till mig. "Du måste säga vad som är fel" sa mamma. När jag samlat mig berättade jag om lektionen. Mamma sa bara "oj då" 

dem förstod att jag var ledsen och arg. Mamma frågade om jag sa något till dem. Men nej det gjorde jag ju inte. Hon tyckte att jag borde gjort det, i alla fall sagt något åt läraren. Men jag var för vek och osäker för det. Jag orkade med att alla skulle veta. Jag fick helt enkelt torka tårarna och lägga det bakom mig. 

Jag tänker ofta på den dagen, psykologi lektionen. Minnena från den är så starka, hur den personen sa det och hur alla dem andra skrattade. Respektlöst mot dem som faktiskt är cancer sjuk och dem som har en närstående som har cancer. Dem som har sjukdomen har inte direkt valt att bli sjuk...

Det är jätte roligt att jag har över 100 läsare varje dag, och jag hoppas att bland alla dem som läser att det är någon ifrån den lilla gruppen från psykologin. Hade jag varit starkare när det hände hade jag sagt åt er då. Jag hoppas att kanske någon annan gjorde det, men det tvivlar jag på. För ingen kände nog som jag just då.

Jag ska passa på och tacka för att fina kommentarer också. Det värmer verkligen. Jag är inne på era bloggar också lite titt som tätt, jag ska börja kommentera dem också såklart. Fortsätt läsa och kommentera :) det uppskattas!

Idag sov jag alldeles för länge. Brukar vara duktig och kliva upp vid 8 halv 9 någon gång, men min telefon hade tydligen dött inatt och alarmet gick därmed inte igång. Så kl 10 vaknade jag. Kanske inte så sent tycker ni men jag vill ta mig upp tidigt på morgonen. Får ångest om jag sover bort förmiddagen. Iaf på veckorna, helgerna är en annan sak. :P

Igår kväll var det jätte mysigt hos Sofia iaf. Jag och Madde for först på konsum och köpte en massa frukt och glass :) innan vi for till henne. Vi kom dit vid 19 ungefär och ca en timme efter kom Evelina. Mycket mysig kväll, tack för det tjejer! :)

Det måste vi göra om snarast.

Btw så köpte jag dem första julklapparna igår :D känns så skönt att ha en början. Jag hatar att stå där 2 veckor innan julafton och inte köpt en enda. 

Jag vill så gärna säga vad jag köpt men det kan jag ju inte här tyvärr. Jag köpte iaf till min syster LInda och lillebror Fredrik. Så mycket kan jag säga ;P

Jag funderar på att färga håret idag igen, men lugn! jag ska färga samma färg ;) eftersom jag var så ljus tidigare så börjar håret bli så här fult koppargrönt. Och så vill jag ju inte ha det direkt. Jag måste färga det innan helgen iaf, för då verkar det vankas utgång :) 

Dags att göra någon nytta. Snart dags för komvux och Matte C. :) 

Japp, idag blev jag klar med Matte B. :) Avslutade kursen lite snyggt med att spika sista provet ;) haha! Imorgon börjar jag med Matte C, jag måste beställa boken om inte någon har en att sälja till mig?.. 

Annars idag så har jag varit på GB och hälsat på VÄRLDENS BÄSTA CATTIS och CONNY som jag inte träffat sedan studenten ungefär. VÄRLDENS BÄSTA LÄRARE (och då skämtar jag inte heller) Jag blev så glad av att träffa dem. Conny är ju numera inte på gb längre, han pluggar hemma i Luleå så man får passa på att krama han när han väl är och hälsar på :) Jag saknar er varje dag!

Nu ikväll ska jag iväg till Sofia och ha myskväll :) Jag och Madde ska iväg och handla lite smått och gott snart innan vi far dit. Sedan kommer Evelina kl 20. Mys mys mys :) 

...När jag körde hem ifrån stan stannade jag borta på jobbet hos mamma.

Jag tänkte inte så mycket på hur hon skulle reagera över hur mycket jag gått ner i vikt. Jag brydde mig som inte. Jag visste att hon skulle säga "vad var det jag sa" Jag hatar dem orden.

Jag parkerade och gick in till mamma på hennes kontor. Hon frågade hur det hade gått. Jao, joo jag hade väl gått ner lite i vikt sedan sist men det var ingen fara, jag har ju faktiskt slutat med fotbollen och så också sa jag. Mamma frågade hur mycket. Jag visste att hon skulle bli sur. "Jag väger 48 kg" sa jag. "48 kg???????" Mycket riktigt, hon blev sur. Så här i efterhand förstår jag ju att hon var så orolig, hon var ju bara så rädd om mig. Därför blev hennes reaktion så. 

Jag blev irriterad, jag orkade inte prata om det där mer. Det var tjat hela dagarna om hur smal jag blivit. 

Mamma fortsatte att fråga frågor om vad dem sa osv. Hon frågade om blodtrycket och jag sa som det va. Det var lågt men låg på gränsen, så ingenting behövde göras, förutom att jag skulle börja äta som jag gjort förut. 

Mamma suckade. Jag gick därifrån. 

Dagarna gick och jag fortsatte att äta mina skorpor. Det kändes som att alla här hemma granskade vad jag åt. Vilket gjorde mig bara mer och mer irriterad att jag inte ens ville äta, även om jag var hungrig. Det kändes som att jag inte kunde vara någonstans utan att någon kommenterade hur smal jag blivit. Jag tyckte inte att jag var så smal som vissa påstod.

Att jag mådde dåligt och inte var på mitt bästa humör som jag alltid brukade vara tyngde Joel väldigt mycket också. Han kunde säga "går du ner ett kilo till tänker inte jag vara tillsammans med dig" Det bet inte riktigt på mig. Som vanligt blev jag bara irriterad. 

Skolan gick som den gick, jag halkade efter i det mesta. Allt las på hög.

Det närmade det sig min kompis 18 års fest vilket jag såg fram emot jätte mycket. Dessutom skulle jag även ha en utbildning i gymnastik samma helg, domarutbildning. Så jag skulle få en helg där jag förhoppningsvis kunde släppa alla negativa tankar ett tag. 

Nu var det torsdag, 1 dag innan utbildningen skulle börja och 2 dagar innan Mathildas fest.

Jag hade ätit jätte dåligt hela veckan, bara mina ynka skorpor och någon lättare måltid. Jag var trött och slut i hela kroppen, men jag såg fram emot helgen.

När jag satt på sista lektion började jag bli lite yr. Jag gick och drack lite vatten. Jag trodde att jag skulle få migrän. Jag gick tillbaka på lektionen men kände ganska snabbt att jag inte mådde bra. Jag var yr och det kändes som att jag skulle svimma. Jag gick därifrån. Gick ut och tog lite frisk luft när jag bestämde mig för att åka hem. Hur smart var det att sätta sig i bilen då och köra hem(?) det sket jag i. Jag körde hem, och det gick bra. Jag var inte lika yr längre.

Väl hemma på gården ser jag att Linda är hemma, det är alltid positivt. 

Jag gick in. Mamma och Linda satt i köket. "Hej!" sa jag. "Hej!" sa LInda och mamma i mun på varandra. "Har dagen varit bra?" sa mamma. "ja" sa jag. 

Jag gick in i köket. "Har du ätit lunch idag?" sa mamma. "Ja det har jag" sa jag. Jag ljög, jag hade inte ätit. "vad bra" sa mamma.

Jag stog tyst och lyssnade på mamma och Linda när pratade om dagen bara. 

Helt plötsligt blev jag alldeles yr igen. Jag såg stjärnot framför ögonen. Jag böjde mig ner med huvudet mot bänken i köket. "Vad är det?" sa mamma. Hennes röst lät så långt borta. "Jag är yr" sa jag. Jag höll på att svimma. Mina ögon ville rullas bakåt och mina ben ville vika sig. "sätt dig ner, sätt dig ner!" sa mamma. 

Mina fingrar började krampa när jag satt mig ner. Jag började gråta. Linda var i chock, hennes ögon bara stirrade och hon frågade va fan jag höll på med. Mamma fick för sig att jag tagit droger. Vilket jag verkligen inte hade.

Jag svarade inte på någonting dem sa förutom då mamma sa "har du verkligen ätiti lunch idag?" Jag började gråta mer men fick fram ett nej. Mamma blev arg. "Varför ljuger du?". Jag svarade inte. Mamma började ta puslen på mig. "Herregud" sa hon bara. Hon tog fram fil skivade ner banan i den. Jag var ledsen, arg och besviken på mig själv.

Mamma fortsatte att ta pulsen på mig i omgångar tills den lugnat ner sig.

Mamma var besviken på mig, jag var besviken på mig, alla var besviken på mig. Mamma gjorde klart för mig att det varken skulle bli någon utbildning eller fest för mig i helgen. Plus att hon skulle börja kontrollera alla mina måltider, jag skulle aldrig få äta middag någon annan stans än hemma.

Jag kände mig så misslyckad. Jag dög fan inte till någonting. Jag kände mig helt värdelös. Allt blev fel, vad jag än gjorde...

Fortsättningen kommer ikväll efter nio!

Jag har legat sjuk igen och varit i Ramsele så det är därför jag inte skrivit något. 

Men efter jag haft gympaträning ikväll så kommer det, lovar!