Hoppas alla hade en lika fin, mysig och bra julafton som jag igår!

Familjen, jag älskar er.

Nu snart bär det av upp till kusinerna för ännu ett julbord och ännu mer mys men något som är med på listan ikväll som inte var med igår är alkohol. Skål!

Världens sämsta bloggar det är jag, eller i alla fall på att uppdatera och att skriva fortsättningen!

Jag har varken haft ork eller tid. Den tiden jag har kunnat tagit till att skriva här har istället gått till att tex ligga i soffan och ta det lugnt. Det har varit fullt upp för mig nu innan jul det är därför jag valt bort det här. Jag har julhandlat, jobbat både i Sollefteå och Kramfors, det har varit mycket med gymnastiken + att jag försöker hinna med komvux på det för att inte halka efter allt för mycket. Så därför har jag tagit tiden som blivit över till att bara ta det lugnt. Jag vet att det inte tar speciellt lång tid att skriva ett inlägg men jag vill verkligen känna att jag har tiden och orken, speciellt när jag skriver om allt som hänt. 

Det är många som sagt att dem vill att jag ska skriva och jag lovar att jag ska göra det :) men det kommer efter jul, jag måste ju fortsätta på det jag påbörjat.

Ledsen att ni behöver vänta, men men..

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist :P Bland annat så har vi haft gymnastik avslutning (juluppvisning) där hela föreningen var med och visade upp sina konster ute på gymnastik golvet :) Dessutom hade alla grupper olika teman, min grupp var tex snögubbar, haha dem var så söta allihopa. Ett extra plus till er, ni är guld värda. Nu ser jag fram emot nästa termin med nya framgångar :)

Jag är stolt över allihop, CASTRO!

Nu ska jag faktiskt sätta igång en julfilm, min absoluta FAVORIT: Nu är det jul igen. Jag tycker att den är så himla bra :) en annan favorit är naturligtvis Tomten är far till alla barnen, men den är ju en klass för sig ;) haha, mardröms jul!

Om jag inte skriver mer innan julafton så önskar jag alla en GOD JUL!

Kramar /Pernilla

Det har varit en så bra dag för mig :)

Jag har ju varit borta från komvux föör länge eftersom jag jobbat ganska mycket, vilket har gjort att det känts jobbigt att ens ta mig dit när jag har lite tid över. Då har jag hellre bara legat i soffan och tagit det lugnt. Men idag tog jag mig dit och det kändes sååå skönt. Jag for dit för att göra ett engelska prov idag som jag dragit ut någon/några veckor :P Jag gick in i personal rummet och gissa om läraren blev glad att se mig. Haha hon sa: "Nämen heej, den förlorade dottern" ???? hahha va? aja.. Hon började med att berätta att jag KLARADE nationella provet (uppsats). Gissa om jag blev glad, en stor lättnad. Trodde aldrig att jag skulle klara det. Nu måste jag bara fixa muntliga som egentligen var förra veckan men jag missade det naturligtvis. Ooops!

Efter att jag gjorde provet idag (det var på ett kapitel i boken) så for jag ner till Hullsta där Madde och Sofia satt och lunchade, eller dem hade hunnit luncha klart när jag kom ner så jag tog en kaffe och en lussebulle, jummie. Förutom allt russin som var i den, usch det tycker jag inte om! Efter ett tag där tog vi en sväng på stan för att kika på lite julklappar. Jag är ju i stort sätt klar men inte Madde och Sofia. Dem köpte även en julklapp till dem själva, ett par skor som var skit snygga. Bra investering tjejer! ;)

Nu är det inte länge kvar allt till jul, och ingen längtar mer än jag :) MYYS!

Nu måste jag verkligen planera kvällens träning, har tänkt göra det någon timme nu men jag har inte greppat pennan än. Så dags att göra det. :)

Imorgon kommer förhoppningsvis del 24.

Kärleken är det finaste som finns, 

Min Joel är det finaste för mig!

Du la alla pusselbitar på plats

Jag älskar dig!

Buhuu.. Joel for precis hemåt mot Ramsele och bossehuset. Jag kan inte åka dit förrän imorn för jag måste jobba först :/ Jätte bra att jag får jobba men jag vill så gärna vara i Ramsele hela helgen och mysa. Det är marknad där imorn som jag garanterat kommer att missa om jag inte kör gasen i botten ifrån Kramfors när jag slutar. Hmm.. Aja, jag får iaf åka dit och mysa imorn kväll. 

Kan iaf glädja mig åt att det närmar sig julen :) Tanken på det får mig på bättre humör. Idag har jag slagit in lite paket faktiskt. Ett till mamma och pappa, ett till storasyster Linda och ett till lillebror Fredrik :) Min julklapp till mamma och pappa är så braaa, jag önskar jag kunde skriva vad det är men mamma läser ju min blogg så det går inte ;) Jag får hålla mig med att berätta det till efter julafton. 

Åå vad jag längtar till julafton, all mat, mys, släkten och julklappar. Det är så mysigt med jul :) Blir som en tioåring när det närmar sig! :p

Ikväll har jag och Madde kollat på div 2 när dem lirade på Nipvallen. Dem förlorade som vanligt. :p Men Joel var duktig iaf, haha! 

När jag kom hem hade vi främmande av kusin Alexandra och hennes föräldrar. Trevligt :) 

Nu ska jag fortsätta kolla på röstningen av Idol. Känner mig rätt trött så det lär bli en tidig kväll ikväll. Ska ju trots allt upp och jobba imorn. Tycker inte om att sova utan Joel.

Jag älskar dig Joel!

...Jag blev nervös när skolsköterskan ställde alla frågor. Hade jag egentligen alla svar(?) Jag visste inte hur allt började, självklart började det med mammas cancer. Men varför började jag må sämre när mamma började må bättre(?) det visste jag inte. Jag hade inget svar. Frågor på vad jag tänkte kring mat svarade jag på. Jag mådde illa. Jag mådde illa när jag åt. Lite kunde jag få i mig, men sedan tog det stopp. Jag kände att jag inte riktigt var värd maten. "Äta bör man annars dör man, äta gör man ändå dör man". 

När jag var klar hos skolsköterskan gick jag och kuratorn tillbaka till hennes rum. Vi satt och ner. Hon frågade hur jag kände inom mig nu. Vad jag hade för tankar. Om det varit jobbigt och om jag tyckte hon varit elak som tvingade mig till detta.

Jag sa att jag kände mig bara tom inombords. Jag sa att jag tyckte det var jobbigt med alla frågor. Jag kände mig lite deppig, hade ont i huvudet. Jag sa också att jag inte var arg på henne. Det var jag inte heller, så det sa jag utan att ljuga. Hon förklarde att hon bara ville mitt bästa, och att jag skulle komma upp på benen igen. Det förstod jag. 

Hon tog min dagbok och kollade igenom det jag hade skrivit. Hon antecknade lite. "Jag ser att sömnen inte blivit något bättre, det bekymmrar mig. MEN jag har pratat med dem på psyk, både på barn och på vuxen. Dem säger så här: Du har länge gått omkring med saker inom dig utan att lätta på hjärtat för någon. Nu när din mamma mår lite bättre så har du börjat slappna av, och då kommer verkligheten ikapp dig. Det du går omkring med inom dig på dagarna visar sig på nätterna. Du låter alla känslor komma fram när du slappnar av, för på dagarna anstränger du dig för att det inte ska synas att du mår dåligt."

Jag kollade henne i ögonen hela tiden när hon pratade. Var det så det kunde vara(?) det lät logiskt i mina öron.

"Du måste förstå att alla mår dåligt någon gång, alla behöver prata varesig det är  något litet eller stort som bekymrar. Man kan inte lösa allting själv, även om man så gärna vill det. Det är ju det sådana som jag eller psykologer är till för. Vi är till för att lyssna och hjälpa så gott vi kan. Jag tror att bakom allt det jobbiga som gömmer sig inom dig så finns det en glad, positiv och underbar tjej. Du måste bara våga släppa fram henne. Våga ta tag i dina problem. Jag kan sitta här hur länge som helst med dig, flera dagar i veckan och ge dig råd men det är du som måste ta steget och inse att det kan bli bättre igen. Jag kan inte göra hela jobbet, du måste hjälpa dig själv också."

Tårarna kom fram i ögonen. Det var ju sant. Allt det hon sa var sant. Jag måste våga ge själv också, hon kan inte göra hela jobbet. Jag måste verkligen vilja må bra, jag måste hitta viljan och jag får inte ge upp. Precis som mamma, min älskade mamma. Hon gav aldrig upp, hon fortsatte att kämpa. Även dem tyngsta dagarna så hittade hon något positivt som alltid fick henne att vilja kämpa. Man får aldrig ge upp än hur tungt det känns.

Jag kände mig så hemsk. Det kändes som att jag öste mina problem över någon annan och sedan gjorde jag ingenting för att få det bra. Jag började äntligen förstå kändes det som, alla hennes ord kom som ett slag rakt i ansiktet. Men det var nog det jag behövde höra. Jag behövde höra alla dem där orden för att förstå att jag kan må bättre bara jag vill, i slutänden är det bara jag som kan göra något åt det. Ingen annan, det finns alltid en hjälpande hand men man måste vilja själv.

Kuratorn kom runt till mig och kramade om mig. Då rullade tårarna nerför min kind. "Du har rätt..." sa jag. Hon sa ingenting. Hon strök mig på ryggen sedan höjde hon min haka så jag kollade henne i ögonon. Hon log. "Bara du vill, så fixar vi det här tillsammans och jag är helt övertygad om att du vill."

Hon trodde på mig, hon visste att jag skulle fixa det och hon var mer än villig att ge mig en hjälpande hand. 

När jag torkat tårarna så bestämde vi oss för att ge oss för idag. Jag skulle fortsätta att skriva i min dagbok, och jag skulle tänka på hennes ord. 

Jag har aldrig känns mig så matt i kroppen som efter den dagen. Jag var tung i benen, dem kändes som bly, jag hade ont i magen och jag hade en sprängande huvudvärk. När jag kom hem åt jag middag, tog en huvudvärks tablett och sedan somnade jag i soffan. När jag vaknade upp timmar senare så flyttade jag mig upp till sängen.

Mamma ville alltid veta hur det gått hos kuratorn och vad vi pratade om. Men jag berättade inte om den här gången. Hennes ständiga oro, hon kände sig lite som "en dålig förälder" för att inte hon kunde hjälpa mig. Men det var som kuratorn ofta påpekade, att ibland behöver man hjälp ifrån någon utifrån. Ens mamma, familj eller vänner kan inte alltid hjälpa, det finns problem som man kanske behöver prata om med en person som inte är så insatt.

Den natten drömde jag hej vilt. Det var skolsköterskor hit och dit som skulle väga mig och göra alla möjliga tester, kuratorn var med i drömmen, hela familjen och Joel var med på ett hörn. Jag vaknade några gånger men jag hade inte svårt att somna om. När alarmet gick igång på morgonen kände jag mig febrig. Jag hade fortfarande huvudvärk med den var inte sprängande. 

Jag tog på mig morgonrocken, gick ner för trappen för att ta tempen. Jag hade lite feber. Mamma tyckte att jag såg lite hängig ut så jag stannade hemma ifrån skolan.

Den dagen hemma var nyttig, jag funderade mycket kring mig själv och vad jag hade för tankar kring allt. Vissa känslor som bubblade upp fick mig att gråta. Jag skrev ner nästan alla tankar och känslor i min dagbok...