Nu närmar sig julen och INGEN är gladare än jag för det! :D Jag blir som en tioåring när december och julen kommer. haha! Såå himla mysigt med jul, bästa tiden på hela året!

Nu har jag jobbat torsdag, fredag, lördag, söndag och idag. Ska även jobba imorgon men på onsdag är jag ledig igen, ska bli skönt med en ledig dag :) Då ska jag passa på och skriva del 23. Jag har egentligen kunna gjort det tidigare, men det känns inte som att jag har orkat eller velat sitta vid datorn på kvällen när jag kommer hem efter jobbet. Men men, det kommer..

Var även ute i lördags, var faktiskt kul (haha). Men jag har haft roligare, var lite märkligt folk ute :p Började kvällen hemma hos mig med madde, vi gjorde i ordning oss och for därefter till linnea där evelina också var :) hade mycket trevligt. Blev en massa surr och spel. Blev dock någon droppe för mycket men det är ju sånt som händer. :p Hade måttligt ont i skallen igår när jag skulle upp och jobba. Nästa gång blir det lugnare.. 

Imorn ska jag ÄNTLIGEN åka till ramsele och bossehuset. :) Var längesedan jag var där nu så det är på tiden. Saknar alla där så mycket! 

Nu ska jag duscha innan jag ska invänta john blund. Sov dåligt inatt, hade mardrömmar så jag hoppas den här natten blir trevligare.

Natti natti!

Jag älskar min Joel, du är underbar från topp till tå!

...Dagarna gick sakta framåt men ändå fort på något vis. Dagarna på skolan gick sakta, jag satt mest i mina egna tankar. Jag var nöjd över att jag ens tog mig dit. Men det var sällan jag var på alla lektioner under en vecka. Det var sällsynt. 

Det enda jag kunde känna efter mina tre besök hos kuratorn var att det var faktiskt skönt att prata. Jag pratade med en person som inte alls kände mig eller visste vem jag var, vilket kändes bra. Jag trodde dock att det skulle bli skillnad i min vardag direkt. Jag var tvungen att börja lyssna på dem som verkligen ville hjälpa. Hjälpa att få mig på rätt spår igen.

Jag skrev i min lilla dagbok nästan varje dag. Vissa dagar kände jag bara att nej, vad fan ska jag skriva för, till vilken nytta(?) det var dem dagar som var mer deppiga än dem andra. Vissa dagar gick det lättare, andra inte.

Så här skrev jag en kväll innan jag skulle gå och lägga mig: "Ny dag, nya möjligheter är det inte så det ska vara?. Inte för mig i alla fall. Varje morgon jag vaknar väntar en dag lik alla andra. Dagar med stress och oro över det mesta. Suck.. Jag hoppas att det börjar vända snart. Jag tycker att det är skönt att sitta hos kuratorn och prata om veckan som gått och kring allt egentligen. Det känns som att en klump i magen försvinner just då, men den kommer tillbaka efter bara någon dag. Vad har jag för fel? herregud vilken depremerande människa jag är. Tro fan att jag knappt har några vänner kvar, hur orkar Joel med mig?... Nu börjar jag gråta. Så mycket tankar. Nog om det.

Aja.. idag har jag iaf ätit:

3 skorpor till frukost och jag drack lite mjölk, till lunch åt jag lite sallad på skolan samt en macka och jag drack vatten. Till middag år jag 3 köttbullar och 1 potatis.

God natt. P.s snälla ge mig en natt utan mardrömmar!

Som jag egentligen visste, så var inte den natten fri från mardrömmar.

Mamma dog, jag satt ensam kvar i ett mörkt rum alldeles svart under ögonen efter sminket som runnit med mina tårar. 

Jag vaknade upp sittandes på sängkanten med mina ben mot bröstet. Jag tittade ut. Ut genom ballkong dörren i mörkret. När jag väl kom fram till vart jag var någonstans så satt jag kvar. Jag tittade ut mot stjärnorna med tårar i ögonen. 

Jag ville inte lägga mig under täcket, jag kände mig inte trygg. Jag smög till mamma och passas säng. Det var så mörkt, jag såg ingenting. Jag gick över till mammas sida och lyssnade ifall hon andades. Det gjorde hon, så då smög jag tillbaka till mitt rum. Jag la mig i sängen igen och det tog lång tid innan jag somnade om. 

Alarmet gick igång. Jag höll på att gäspa käken ur led kändes det som. Bara jag tog mig upp och tvättade ansiktet skulle jag bli lite piggare, men det svarta/lila under ögonen försvann inte. Det fick jag försöka sminka över.

Idag var det dags att träffa kuratorn igen. Jag bestämde alltid tiden, jag la ofta tiden på lektionstid. Så att jag slapp vara där.

Dagen var som vanligt. Jag var faktiskt mer nervös den här gången när jag skulle träffa kuratorn än vad jag var gången innan. Varför visste jag inte, kanske jag kände på mig att det skulle vara något "extra" den här gången.

Jag gick mina krokiga vägar fram till kuratorn. När jag stod utanför dörren hörde jag att hon pratade med någon. Jag knackade på. "Kom in!" hörde jag. Jag öppnade dörren och där satt kuratorn tillsammans med skolsköterskan. Vad gjorde hon här(?). Jag blev tveksam. Skulle inte hon gå nu, nu skulle jag ha min pratstund. Nej, hon gick inte. Hon satt kvar. "Varsågod och sätt dig" sa kuratorn med en mjuk och snäll ton. Jag satt mig ner. "Hej Pernilla" sa skolsköterskan. "Jag tänkte börja med att berätta varför jag sitter här idag, och det är därför att vi oroar oss över din hälsa. Du ska helt enkelt få göra en hälsoundersökning idag. Om du vill, ifall det känns bättre så följer *kuratorn* med." Jag satt bara och stirrade på henne. Jag hade alltså inget val(?) det var bara att följa med då(?) Jag suckade. Reste mig upp och sa: " *kuratorn* följer med."

På något vis kände jag mig trygg med kuratorn. Hon lyssnade och förstod. Så jag ville att hon skulle följa med. 

Vi gick bara några dörrar bort till sköterskans rum. Jag och kuratorn satt oss ner medans sköterskan tog fram ett papper och antecknade något. Jag tänkte ingenting just då, det vara bara att genomlida skiten. 

Det första jag fick göra var att mäta mig, 165 cm. Sedan tog hon blodtrycket som var lite lågt. Sist var det dags att väga mig, 46 kg. Jag hade ett BMI på 16,9. Under 18,5 är underviktiga så jag var underviktig.

Hon tog fram papper från i ettan när jag varit där och gjort samma sak, då var alla värden betydligt högre.

Sköterskan satt ner med mig och pratade kring detta. Hon förstod att jag inte åt som jag skulle och att något var fel. Hon frågade om jag insett att jag hade problem med maten eller om jag inte kommit dit än. Det var jobbiga frågor att svara på, men jag kände ganska fort att nu ska jag svara så ärligt jag bara kan. Om det är det här som behövs för att jag ska må bra igen så fine...

Dagen började med att alarmet gick igång naturligtvis, trött som ett aaaas klev jag upp. Jag var så avundsjuk på Joel som låg och sov så skönt. Hade så gärna velat sova vidare, men icke! Det var bara att kliva upp och göra i ordning mig för att åka till Kramfors och jobba. Jag vet inte hur många gånger jag var in till Joel och pussade på honom. Han låg och sov så sött, min underbara. Så fin när han sover :)

Dagen på jobbet har varit lugn, för lugn. Även att första personen som var in försökte pruta 50 spänn? HAHA, det var bara att bita ihop för att inte skratta. Vissa är bra roliga :).

När jag slutade for jag hem, åt och for på gympan.

Kvällen träning har bestått av dubbelvolter och skruvar, samt styrka på slutet.

Alla är så duktiga :)

Appropå styrka så hade vi corepass igår med gympan, en tjej i gruppen håller i det och jag var med och körde. Jag har sådan träningvärk idag så herregud, röven och ryggen är värs, dra mig baklänges! Men det är skönt med träningsvärk tycker jag. Påminns om att det faktiskt finns muskler där inne någonstans ;) haha.

Nu ska jag försöka plugga lite, i väntan på att Joel kommer hem ifrån träningen.

Imorn är jag ledig så då ska jag också passa på och plugga. Behöver verkligen plugga nu! Har dessutom tid att skriva fortsättningen imorn, del 22. 

God natt!

Ja äntligen!!! Madde har varit och åkt skidor i 3 hela veckor, och det har varit 3 låånga veckor. Hur kan man känna sig så ensam utan en enda person(?).

Nu är hon iaf hemma och hela dagen har tillbringats tillsammans med henne :) 

Morgonen började med att försöka få lillebror upp ur sängen vilket gick ganska bra. Han har lärt sig att jag har kort stubin ;) Efter att jag skjutsat han på skolan stressade jag upp på Komvux för att göra engelska prov som jag hoppas gick bra. Ska även göra prov på måndag, dags att börja skumma igenom det också. 

Hann även med att räkna några tal i matteboken innan jag for hem en sväng.

KL 11 for jag och hämtade upp madde, det var fan så jag hade glömt hur hon såg ut. Haha! Vi for ner på stan och kikade i några affärer innan Evelina och Sofia anlände, då blev det lunch på Hullsta- Taco buffé. Alltid gott! 

Det blev en massa surr, vi försökte berätta allt för Madde som hon har missat nu under dem här 3 veckorna. Tror hon fick bra med information om allt  ;)

Sedan har jag och madde bara varit hemma i jockehuset. (hemma hos mig) Hon har suttit och läst för mig ur en blogg medans jag bakade, det blev kladdkaka med hallon i. Ett ord räcker för den FANTASTISK! ;) mm, så god den var. 

Nu har Madde åkt men vi ska ses senare efter maten också :) Det var meningen att vi ledare i gympan skulle ha en ledarträff med övernattning ikväll men vi blev för få ledare så den ställdes in. Jag hade ändå inte kunnat sova där för jag ska upp och jobba imorn.

Så ikväll blir det hockey med Madde istället, hoppas dem vinner nu då för en gångs skull. :P Efter hockeyn blir det chirre och dirre med Joel, syster och lillebror!

Såå skönt att du är hemma Madde, du anar inte hur mycket jag saknat dig!

Såg ni tidningen idag förresten? :D Där var vi, hela Castro gruppen med guldet i högsta hugg ifrån helgen i Östersund. Blev så glad när jag såg det. Jag klippte ut det så nu hänger den på anslagstavlan. :) 

När jag kom hem ifrån Turkiet i sommras hade Madde plockat blommor, skrivet en lapp med texten: "Jag M.Svensson har saknat dig P.Sjödin, Välkommen hem!"

och ställt det uppe på mitt rum bredvid sängen. Underbara vän :) 

Suttit och planerat gympa till nu. Bland annat inför den årliga juluppvisningen, å herregud vad jag längtar :)

Det var en mycket lugn dag på jobbet iaf, viktigast var väl att jag fick lära mig hur det går till vid stängning. Börjar få koll på allt nu måste jag säga ;).

Efter jobbet stressade hem, mamma hade gjort matlåda som jag fick ta med bort till gympa hallen.

På träningen körde vi en massa dubbelvolter till uppbyggnad (alltså inte till vanlig landning utan till rygg) Jag blev imponerad måste jag säga, alla var så duktiga. Dem tyckte det var lite läskigt men så är det ju alltid med nya saker :). Sedan kollade vi igenom filmen ifrån tävlingen där dem fick bedömma sig själv och hela truppen. Alltid nyttigt att få se hur det ser ut när man själv kör, annars är det svårt att förstå vad man kan förbättra trots att man som tränare står och tjatar ;) Ser man det med sina egna ögon förstår man det på ett annat sett. 

Sedan fick dem själv skriva ner vad dem hade för önskemål om juluppvisningen så det är dem lapparna jag har suttit med nu och sammanfattat lite. Det kommer bli grymt, dem har höga mål. Det märks att dem vill utvecklas, vilket är TOPPEN!

Jag längtar till veckan när vi ska träna igen. Älskar gymnstik! :)

Nu ska jag snart hoppa i säng och vänta på john blund. Imorn ska jag upp tidigt, skjutsa lillebror på skolan och sedan upp på komvux. OCH imorn kommer dessutom världens bästa Madde hem som varit borta i 3 hemska veckor ;) SOM jag saknat dig. Du är sååå välkommen hem!

Trött tjej som saknar sin Joel. Jag älskar dig!

Måste läsa engelska innan jag åker till Kramfors och jobbar, började ju där i måndags. Det rullar på bra! ska skriva mer om det sedan..

...Efter jag varit hos kuratorn andra gången var jag slut i hela kroppen. Precis som efter första gången. Jag hämtade ett kollege block borta på mammas jobb och gick sedan upp till mitt rum. Jag la mig i sängen, vilade en stund och sedan skrev jag ner mina första rader i min dagbok.

Mamma var nere i köket och gjorde middag. Jag ville vara ifred så det var därför jag gömde mig uppe på mitt rum. Jag låg med blocket framför mig och kände hur trött jag började bli. Jag slumrade till en stund och vaknade upp efter 30 min. Jag låg och stirrade in i väggen ett tag innan jag tog tag i blocket och pennan. Jag skrev: "Jag är helt slut, det känns som att mina ben inte skulle orka bära mig om jag ställde mig upp. Varför mår jag så här? varför kan jag inte bara gå vidare och hitta tillbaka till mig själv igen? Allt känns så långt borta. Jag gömmer mig i mitt skal och jag hittar inte ut. Alla tjatar, "ät mer, gör så, gör si". Jag önskar att allt det här bara vore en dröm. Ingen, och då menar jag ingen förstår hur jag mår. Skulle jag berätta för någon precis hur jag mår skulle den person ändå inte förstå. Ingen kan föreställa sig. Jag försöker tänka positivt men det finns så mycket negativt som tränger fram.... Usch. Vad håller jag på med.. Nu ropar mamma, det är middag. Lukten av mat får mig att må illa. Hej då"

Jag skrev några rader varje dag. Det var faktiskt skönt att skriva av mig. Jag fick tänka till och skriva det jag kände för. Vissa nätter jag antecknade sov jag bara 3-4 timmar. En morgon skrev jag: "Den här natten har jag sovit ca. 3 ½ timme, den har varit hemsk. Vaknade upp kallsvettig och visste inte vart jag var, jag blev jagad i skogen av massa barn i drömmen. Jag hade svårt att somna om. Nu måste jag genomlida en skoldag och låtsas vara glad."

Nu var det dags för mitt tredje besök hos kuratorn. Likt alla andra gånger så gick jag omvägar för att komma fram till hennes rum. Hon visste att jag gjorde det, hon förstod att jag inte ville att någon annan skulle veta om att jag var där.

Jag var mindre nervös den här gången. Men samtidigt skulle jag visa henne min dagbok. Jag undrade vad hon skulle tycka om den. Jag trodde hon skulle tycka att jag var löjlig och dum i huvudet.

Vi började att prata om hur veckan varit. Jag sa som det va att jag fortfarande sov väldigt dåligt och att jag var slut i kroppen. Vi pratade mycket om det. Sedan läste hon igenom min dagbok. Hon sa att hon tyckte det var ganska allvarligt att jag sov så lite och att mina mardrömmar "förföljde" mig. Hon sa: "Jag vill fråga dig en sak. Jag har inget riktigt svar på dina sömnproblem men jag skulle gärna vilja finna det svaret, därför undrar jag om jag får ta kontakt med barnpsyk och fråga om det här? vill du inte så gör jag det inte. Och om du inte vill så behöver jag inte nämna ditt namn utan bara situationen." Jag bet mig i läppen och tänkte efter på det hon just sagt. Barnpsyk? hmm.. Efter ett tag svarade jag henne: "Jao, det får du väl. Tror du att det hjälper mig?" "Jag tror faktiskt att det kan hjälpa dig. Vi kan kanske få svar på varför du drömmer sådana drömmar som du gör och varför dem alltid kommer tillbaka. Dels alla drömmar om din mamma men också om barnen som jagar dig." "Okej, ja visst. Du får prata med dem" sa jag.

Hon skulle kolla upp det till nästa vecka då vi skulle träffas nästa gång. Efter pratet om barnpsyk och mina drömmar frågade hon om saker som gjorde mig glad och vad jag tyckte om att göra. Just då var det en ganska svår fråga. Vad gjorde mig glad egentligen(?).. Jag svarade henne att en sak som alltid gör mig glad och som får mig att komma på andra tankar är gymnastik. "Jaha, gymnastik" sa hon. Vi pratade kring det. Varför det fick mig glad, varför jag kom på andra tankar där och om jag tränade själv. Jag förklarade att jag var tvungen att sluta ganska liten på grund av skada, och att jag nu istället var tränare till en grupp tjejer. Hon tyckte det var intressant att lyssna när jag pratade på om gymnastiken. Jag kände att jag blev på bättre humör när jag pratade om den. Vilket kanske var hennes plan, att jag skulle bli på bättre humör innan hon släppte nästa bomb. 

När vi pratat klart om gymnastiken sa hon: "Det är en sak till jag vill prata med dig om innan du går härifrån" "Jaha?" sa jag med en frågade ton i rösten. "Jag vet att du inte vill prata om det här, jag vet att du tycker mamma och alla andra tjatar men försök. Jag undrar hur din kropp mår, alltså hur äter du på dagarna?" Jag stirrade på henne en stund. Jag kände att hon kommer inte ge sig, hon kommer att prata om det här tills jag svarar henne. Så jag tog en nypa luft, suckade och svarade. "Jag började tydligen äta dåligt när mamma blev sjuk. Ingenting jag märkte av då och de är ingenting jag märker av nu. Jag äter det jag får i mig och jag ser inte maten som ett "hinder" i vardagen" Jag ljög. Maten hade blivit ett hinder. Jag mådde illa då jag kände lukten av mat, åt jag så mådde jag illa efteråt. Jag tyckte inte riktigt att jag var värd maten längre. 

"Du sa: "jag äter det jag får i mig" vad menar du med det?" sa hon. "jaoo.. Ibland mår jag illa när jag äter men jag försöker äta. Jag äter det jag får i mig"

Vi fortsatte att prata lite om det men jag tyckte bara att det var jobbigt. Alla lärare har ju som bilder på eleverna och likaså hade hon. Hon sa: "Jag ser ju att du var betydligt rundare i ansiktet på den här bilden och man kan riktigt se glädjen i dina ögon". Jag svarade inte på det. 

Hon sa att hon förstod att jag tyckte det var jobbigt att prata om detta. Hon fick mig istället att gå med på att skriva ner vad jag äter varje dag också. Det kändes helt okej, då behövde jag inte säga det till någon öga mot öga. Det var ett känsligt ämne.

...Faan, nu skulle hon också tjata om det här med maten. Jag har inga problem med den, vad är det som är så svårt att förstå(?). En vecka skulle gå igen och det väntade ett långt samtal hos kuratorn nästa gång. Och det var inte bara kuratorn där den gången...

Jag har ju glömt att skriva om helgen i Östersund, VI VANN!!!!! :D

Helgen har varit hur rolig som helst, på alla sätt och vis. I fredags när vi kom gjorde vi inget speciellt, försökte på alla gymnaster att sova (vilket inte var så lätt). Tror vi sa till dem sista gången kl. 01 att dem skulle vara tysta. Men men, det är som vanligt när vi far iväg på tävling.

När vi fått några timmars sömn iaf så ringde kl 07.00 på lördagen, dags för tävling.

På lördagen hade vi bara fristående. För dem som inte vet vad det är så är det en typ "dans" kan man säga. Sollefteå brukar alltid få dåliga poäng på fristående, det brukar kunna förstöra en hel tävling. Men den här gången vände det, vi trodde knappt det var sant. För första gången någonsin vann vi den grenen med 7,4. (förstår att ni inte fattar poängen "7,4" riktigt) Helt otroligt iaf, kan knappt fatta det än idag. Dessutom vann en till grupp från Sollefteå fristående i deras klass också. Hur bra som helst :) Det börjar vända på den froten förhoppningsvis. :)

På lördag kväll blev det lite lekar, det var sjukt kul. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Först körde vi den här leken då alla sitter i en ring på var sin stol, alla får var sitt kort ur en kortleken som dem sparar. Sedan drar man kort ur kortleken som finns kvar. Drar man tex. en klöver så får alla som har klöver flytta ett steg åt höger osv., sedan den personen som "vandrat" ett helt varv vinner. :) 

Andra leken/tävlingen vi körde delade vi in dem i olika lag och den gick ut på att det fanns en massa lappar som vi själv skrivit. Tex "hand mot fot" Då måste en person lägga din hand mot en annans fot och lappen ska ligga emellan. Sedan fortsätter det så med en massa olika lappar som tex "hand mot hand, hand mot rumpa, knä mot höft" osv. Det ska bilda en staty! När laget tappar en lapp avbryts leken, då räknar man hur många lappar dem klarat också ser man vilket lag som vinner när alla kört. Jag skrattade så jag nästan skrek när vi körde den leken. Haha! ska försöka få tag på bilder som jag kan lägga upp.

Sista leken vi gjorde gick ut på att dem skulle lösa olika koder. Dem var fortfarande kvar i dem olika lagen som i leken innan. Vi gjorde 10 olika koder och dem hade ca 30 min på sig att lösa dem. Det kunde vara tex. "7DpeV" små bokstäver är "småord" som typ på, i, en, ett. Stora bokstäver är betydande ord. Så 7DpeV betyder 7 Dagar på en Vecka. "9LheK" = 9 Liv har en Katt. "66BieB" = 66 Böcker i en Bibel. osv. Det var riktigt kul att se alla svar dem hade. Dem var väldigt duktig på att lösa dem måste jag säga :)

Efter lekarna fick dem borsta tänderna och vänta på att få höra vilket lag som vunnit tävlingarna.

Söndagens tävlingar var jag såå nervös för. Eftersom vi vunnit fristående hade vi världens chans att vinna allt så det var extra spännande. Vi började att tävla i hopp (Trampett och Pegasus/Bord). Alla var super duktiga, men Sandviken som låg efter oss med poängen 7,1 på fristående var något bättre. Vi fick 8,2 på hopp och Sandviken fick 8,25. Vi behöll första platsen med en gren kvar med tanke på friståendes poäng (man lägger ihop alla poäng), men dem var inte så många poäng efter oss. Men tillräckligt för att vi skulle vinna tyckte vi. Det var våran starkaste gren kvar tyckte vi, tumbling. Alltså så nervös jag var då har jag nog aldrig varit tror jag. Shit, mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen.

Alla körde verkligen jätte bra, dem gav verkligen allt. Det var så roligt att se. Det blev ett kramkalas efteråt för alla kände verkligen att det här var bra!

Sandviken körde också bra, så det var svårt att veta hur poängen skulle se ut. Dessutom får man inte veta den sista grenes poäng förrän på prisutdelningen, ännu mer nervöst.

Väl på prisutdelningen gick dem igenom alla lägre klasser innan oss så man hann bli än mer nervös. Först delade dem ut pris till gren segrarna. Dem började med hopp, det gick till Sandviken. Sedan skulle dem dela ut för tumbling (tumbling visste vi ju inga poäng på), jag ville så gärna att dem skulle säga "Sollefteå gymnastikklubb Castro" Då var det ju klart, då visste vi ju att vi hade vunnit.

Naturligtvis hade Sandviken vunnit tumbling också. Faan! Dem jublade.. Nu har dem vunnit hela skiten tänkte jag, alla tänkte det. Vi var förberedd på en andra plats, vilket egentligen inte gjorde något för mig med tanke på att alla verkligen gjort en SUPER BRA tävling, men det hade varit så roligt att vinna eftersom vi aldrig gjort det uppe på den nivån. Speakern började prata igen och skulle nu säga vilket lag som kom 2:a. "Och andra pris går till.....Sandviken" VI SKREK SOM GALNINGAR, VI HADE ALLTSÅ VUNNIT!!!!!!!! flera i gruppen fällde en glädjetår. Haha det var en sådan känsla. Alla bara jublade! Dem var som att vi hyllade Sandviken till deras 2:a plats men så var det ju inte riktigt. ;) Vi vann, vi vann, vi vann! 

Sollefteå gymnastikklubb Castro, ni är stjärnor allihopa. Alla gjorde en strålande helg och både jag, Frida och Emma är sjukt stolta över er!

Några bilder ifrån helgen. På truppen samt några ifrån friståendet.

(Det är inte jag som har gjort så där för en gymnast ansikte, det är hon som gjort det själv, jag har kopierat bilderna)