...Min vardag blev tyngre och tyngre. Jag sov dåligt. Jag drömde mardrömmar minst två gånger i veckan. Jag drömde att min mamma skulle lämna mig och familjen. Min älskade mamma. Jag drömde att jag hittade henne död i sängen på morgonen. Jag drömde att jag blev jagad. Jag vaknade ofta upp kallsvettig och gick för att kolla till mamma. Men hon sov alltid så sött..

Mamma vägrade visa sig utan hår. Hade hon inte peruken så hade hon en sjal runt huvudet. Jag ville inte se hon utan hår heller.

Mamma var mer eller mindre trött varje dag. Värst var dagarna efter hon varit på en behandling. Hon blev även illamående, yr och hennes humör svängde.

När jag kom hem efter skolan på dagarna visste jag vart jag kunde hitta henne. Låg hon inte och sov inne i tv-rummet så låg hon på övervåningen under en filt i sängen. Just dagarna efter en behandling var hon mer liggades än ståendes kändes det som. Det var jobbigt att se henne sova varje dag jag kom hem, hon såg så sjuk ut när hon bara låg där, med den där sjalen runt huvudet. Jag undvek att gå förbi henne ifall hon skulle vakna men var jag tvungen så smög jag på tå. Tårarna kunde inte låta bli att komma. Det såg så hemskt ut, hon såg ju ut att vara så sjuk. Men i själva verket var det cellgifterna som gjorde så med hennes kropp. 

Mamma hade alltid en sjal runt huvudet då hon sov. Hon hade aldrig peruken, den var obekväm..

Efter varje behandling mellan dag 7-14 fick hon inte vara på platser där det var mycket folk, då fanns även svininfluensan i luften så då var det extra viktigt. Vi fick heller inte ha mycket folk hemma i huset. Helst ingen alls förutom familjen. Hennes immunförsvar var då så pass sänkt och skulle hon få en temp som var över 38 grader så var hon tvungen att åka in på sjukhuset.

När mamma gjort sina tre första behandlingar tyckte jag att det fick vara bra. Men vad har jag att säga till om(?) ingenting. Jag tyckte det räckte med att se hur hon hade mått efter dem och nu skulle hon få ännu starkare gifter. 

Den 26/10 2009, dagen innan mammas fjärde behandling fick hon kortison. Vilket gjorde att hon blev mer speedad än på mycket länge. Det skulle hon nu alltid få dagen innan dem sista tre behandlingarna, + att hon alltid skulle få en spruta i magen dagen efter dem sista tre behandlingarna också. Det var en spruta som skulle höja dem vita blodkropparna.

Kortisonet gjorde att hon sov än sämre, hon sov ca 3 timmar på en natt när hon fått det.

Den 27/10 (tisdag) fick hon fjärde behandlingen, hon mådde bra den dagen trots lite sömn. Men det berodde på kortisonet, hon var ju så speedad.

Dagarna efter den behandlingen blev hon allt mer tröttare och mattare i kroppen. Hon började få ont i lederna, skelettet och till och med naglarna.

Fredagen den 6/11 skulle pappa och hans anställda bowla och äta ute.

Så jag mamma Linda och Fredrik gjorde i ordning tacos och satt oss till bords inne i stora rummet. Mamma var så trött och slut, hon hade ont i hela kroppen. Hennes naglar hade till och med blivit svarta, hon hade så ont. Jag tyckte så synd om henne. Jag önskade att jag kunde göra något. Men det kunde jag inte. Jag kände mig så liten och maktlös.

Efter vi ätit kollade vi på tv. Mamma blev rödare och rödare i ansiktet, hon blev till och med röd om öronen och dem var alldeles varm. Hon hade haft ont i huvudet och halsen hela dagen och nu började känna sig febrig. Mamma tog tempen. Jag blev nervös, och oron tog över igen. 

Tempen visade över 38 grader. Jag blev så rädd. "Det är ingen fara" sa mamma "Jag tar ipren så går det över". "Men mamma vi måste åka in på sjukhuset, du har över 38 grader" sa jag. Både jag och Linda var enade om det. Vi blev rädd, både jag och Linda. Men mamma ville inte, hon vägrade. 

Linda gick iväg och ringde till pappa. Hon förklarade att mamma inte mådde bra, att hennes naglar var svarta och att hon hade feber. Pappa ringde upp mamma och frågade var det var frågan om. Men det är ingen fara menade mamma, det går över. Jag vill inte åka in, isofall åker jag in imorn men det kommer bli bra under natten. 

Mamma säger alltid till mig och mina syskon att om vi har ont någon stans ska vi "Hellre åka på sjukhuset en gång för mycket än en gång för lite". Jag tyckte det borde gälla samma för mamma, men det tyckte inte hon. Tjuriga mamma. 

Under hela kvällens gång hade hon feber, hon var röd och varm i ansiktet. Hela hennes kropp värkte. 

Jag sov dåligt den natten, det gjorde jag ju egentligen varje natt. Men den här natten var jag verkligen så orolig. Tillslut kunde jag somna och jag sov hela natten, jag var nog så slut. Jag vaknade ändå tidigt dagen efter, jag hörde att mamma och pappa var vaken. Jag gick ner för trappen och såg att mamma var påklädd. "Vart ska du?" sa jag "Hur mår du?" "Jag måste åka in på sjukhuset sa hon". Jag blev stum.

Hon hade tagit ipren och ändå hade hon en temp på morgonen som var över 39 grader. 

Mamma och pappa for in på sjukhuset. Nu var det den här eviga jävla väntan igen. Jag var less på att gå omkring med oro inom mig. Jag hade ont i magen och kunde inte äta. Skulle hon stanna där(?) eller fick hon komma hem igen(?) ingen visste någonting. 

Jag for ner på stan till Joel och hans kompis som satt och fikade på lilla café. Jag ville få tiden att gå, jag ville försöka göra något för att komma ifrån tankarna ett tag. Men det var svårt. Dem hände kvar i huvudet..

Efter en stund ringde min telefon när jag satt på fiket. Det var pappa. Mamma var inlagd, hon fick inte komma hem..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dra åt helvete vad dålig jag varit. Det där önskar jag inte ens min värsta fiende. (som Joel alltid säger så fort han är lite förkyld;))   Ne men helt ärligt så är det nog bland det vidrigaste jag varit med om. Efter att jag tjatat på Joel ...

     Jag ser ut som en surpuppa, men det är jag verkligen inte :) FÖÖR idag är det fredag, och idag kommer syster och Halle hem från sundsvall och imorn är det gympa, Angelica fyller år och det är vinterfesten. SOOM jag längtar!!!   Nu ska ja...

  Imorn är det fredag, snart lördag! vilket betyder att min kära vän Angelica fyller år :) + att det är vinterfesten. Jag längtar..   Det var meningen att jag skulle till Sundsvall på lördag med familjen + Joel och äta mat hos min farfars syste...

  Engelska provet är över... Jag tror och hoppas att jag grejjade det. Tänkte ju åka och träna efter men kom på att jag ska ju på behandling med Madde kl 4. Så nu har jag ätit soppa och snart ska jag hämta upp Madde så ska vi åka. Får åka hem och...

  Idag har jag träningsvärk, yes! ;) Dock inte så mycket men det känns i benen, skönt.   I lördags for jag och Joel till Ramsele och bossehuset. Där har vi myst, ätiti gott, farit runt och fikat, promenerat, spelat monopol och uno hos ki, kolla...