Den här delen kommer att vara känslig att prata om, jag kan riktigt känna hur dåligt jag mådde under den tiden. Det var trots allt inte så längesedan.

...Nu var det 2010, Julen hade vi firat hos pappas syster. Vi skulle egentligen firat julen hemma hos oss, men mamma hade ingen ork till det. Vilket inte var så konstigt. På nyår orkade jag inte gå ut och festa med vännerna. Jag och Joel stannade hemma hela kvällen istället. Det ångrade jag inte en sekund.

Jag kände mig faktiskt ganska positiv efter jul och nyår. Positiv till att börja skolan igen och ta nya starka tag. Mamma mådde bra, det gjorde hon. Förutom att hon var väldigt trött ibland och less på sin peruk. Men det var jag ju som van. 

Alarmet ringde på telefonen. Det var dags att kliva upp och göra mig i ordning för första skoldagen efter jullovet. 

Det var roligt att träffa alla i klassen igen och höra hur dem hade haft det i jul. 

Det var en bra skoldag för mig. Bästa skoldagen på mycket länge.

Jag trodde att allt skulle fortsätta i rätt rikting. Att allt skulle gå mycket lättare nu, det hade jag trott så många gånger tidigare men det kändes verkligen som att jag var på väg "tillbaka" den här gången. Jag hade haft lov och laddat batterierna flera gånger om.

Men jag hade fel. Återigen hade jag fel. Som så många gånger tidigare.

Dagarna på skolan gick. Jag började lägga märke till hur vissa personer tittade på mig, ungefär som om jag kom ifrån en annan planet.

Vissa som brukade hejja på mig tidigare, hejjade inte längre. Dem såg mig inte ens när jag kom och gick. 

Sedan började rykterna tina fram. Dem började nå fram till mig. 

Det första jag fick höra var att jag hade skvallrat på en gammal kompis när hon hade snattat på en affär här i stan. Vilket jag aldrig skulle göra, men så sas det.

Jag försökte ta det med en nypa salt och skita i det. Om hon verkligen trodde det, så fick hon göra det. Som vanligt så började jag lägga saker och ting på hög inom mig.

Jag fick ganska stor press på mig i skolan nästan direkt. Projektarbetet skulle vara i full gång. Men jag hade inte ens börjat. Jag visste inte ens vad jag skulle göra. Jag ville göra det bästa ifrån mig på varje kurs för att ta studenten med ett bra betyg. Jag kände att jag låg efter eftersom jag missat en del på höstterminen vilket gjorde det värre. Min vardag skulle börja bestå av stress.

Återigen började jag sova allt sämre, och jag åt sämre. Jag var glad ifall jag fick i mig lite mat på lunchen, annars åt jag lite middag och någon skorpa på kvällen om jag fick i mig det. Jag fick ofta kommentarer på skolan som "men gud vad lite du äter". Jag hade ju ingen aptit för fem öre. Men det var ingen jag sa.

Mardrömmarna började tas upp på nytt. Trots att mamma mådde bra, allt var ju verkligen på bättringsvägen nu. Men ändå så drömde jag om henne. Att jag inte skulle få se henne igen. Att jag skulle hitta henne hemma på soffan alldeles kall.

Jag drömde också väldigt ofta om den gången hon stod inne på toaletten och drog bort tussar ifrån håret. Jag kunde drömma att jag vaknade upp i hennes hår, hennes hår var över hela min säng..

Mamma märkte mer och mer hur jag gick ner i vikt. Det var inget jag märkte själv ifrån början. 

Jag hade duschat en kväll och gick förbi mamma i bara trosor påväg in till mitt rum. Mamma sa "men gud vad smal du har blivit Pernilla", hon fortsatte att prata på om det utan att jag svarade. Jag blev lite chockad. Jag blev faktiskt lite irriterad för det hade jag inte alls det tyckte jag. Vad hade hon för anledning att säga så(?).

Nästan inga av mina jeans kunde jag ha längre, men jag tänkte inte på det. Jag använda dem ändå trots att dem satt lite pösigt vid det här laget.

Mamma var inte sen att påpeka hur kläderna satt på mig, vilket bara gjorde mig irriterad. Jag bestämde mig då för att köpa ett par byxor som satt där dem skulle. Jag for ner på stan och letade, och jag hittade ett par. På Lindex barnavdelning storlek 164. Jag har alltid kunnat ha tröjor ifrån barnavdelningen men aldrig byxor. Nu satt byxorna i alla fall som dem skulle, nu behövde väl inte någon klaga mer.

Fler rykten skulle nå fram till mig. Nu fick jag höra att jag hade anorexia också. Jag blev så fruktansvärt irriterad och arg att jag brast ut i gråt. Vem fan säger något sådant(?) räcker det inte med det jag fått gå igenom redan(?).

Det var på skolan jag fick höra det ryktet första gången. Jag for hem därifrån och berättade för mamma samtidigt som jag började gråta. Mamma pratade lugnt och sansat med mig, hon försökte få mig att förstå att jag faktiskt blivit mycket smalare. "Du vet att pappa inte brukar säga speciellt mycket, men igår när vi var ute och gick tog han upp om hur smal du blivit" sa mamma. Hon försökte få ur mig vad som var fel, varför jag mådde dåligt nu när hon mådde bra. Jag lyssnade men svarade aldrig. Det lät ungefär som att jag höll på att tina bort.

Vafaan jag sov dåligt, jag drömde mardrömmar nästan varje natt nu. Är det så jävla konstigt att jag har svårt att äta(?) OCH SÅ JÄVLA SMAL ÄR JAG INTE, jag ser precis likadan ut som förut. SLUTA TJATA PÅ MIIIIIG!

För stunden trodde jag att jag sa detta till mamma men egentligen skrek jag det bara inom mig själv. Jag blev så arg, även fast att jag visste att dem bara ville mitt bästa.

Dagen därpå skulle jag på ungdomsmottagningen för att fixa ett nytt recept. Vilket betydde att jag skulle väga mig.

Jag började festa mer än jag gjort på mycket länge, allt för att "komma ifrån" verkligheten en stund. Allt blev sämre med rasande fart. Men det fanns en sak jag såg fram emot. Min kära vän Mathilda skulle fylla 18 år och det betydde krogen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dra åt helvete vad dålig jag varit. Det där önskar jag inte ens min värsta fiende. (som Joel alltid säger så fort han är lite förkyld;))   Ne men helt ärligt så är det nog bland det vidrigaste jag varit med om. Efter att jag tjatat på Joel ...

     Jag ser ut som en surpuppa, men det är jag verkligen inte :) FÖÖR idag är det fredag, och idag kommer syster och Halle hem från sundsvall och imorn är det gympa, Angelica fyller år och det är vinterfesten. SOOM jag längtar!!!   Nu ska ja...

  Imorn är det fredag, snart lördag! vilket betyder att min kära vän Angelica fyller år :) + att det är vinterfesten. Jag längtar..   Det var meningen att jag skulle till Sundsvall på lördag med familjen + Joel och äta mat hos min farfars syste...

  Engelska provet är över... Jag tror och hoppas att jag grejjade det. Tänkte ju åka och träna efter men kom på att jag ska ju på behandling med Madde kl 4. Så nu har jag ätit soppa och snart ska jag hämta upp Madde så ska vi åka. Får åka hem och...

  Idag har jag träningsvärk, yes! ;) Dock inte så mycket men det känns i benen, skönt.   I lördags for jag och Joel till Ramsele och bossehuset. Där har vi myst, ätiti gott, farit runt och fikat, promenerat, spelat monopol och uno hos ki, kolla...