...När mamma pratat med mig gick jag och la mig en stund. Jag var trött och slut i hela kroppen. Jag hade inte ätit mycket alls den dagen. Bara någon skorpa till frukost. När jag vilat en stund kom Joel. Även han skulle nu börja påpeka att tappat några kilon. Vilket gjorde mig irriterad. 

Det blev en tidig kväll för mig. Jag gick och la mig tidigt. Mardrömmarna tog över mig än en gång. Den här natten var första gången jag vaknade upp sittandes på sängkanten, men händerna för ansiktet och tårarna rann nerför kinderna. Det var väldigt obehagligt, jag visste inte vart jag var någonstans. Jag började röra på saker runt omkring mig för att komma fram till vart jag var. När jag märkte att jag faktiskt var hemma. Att jag var inne i mitt rum, i min säng, tillsammans med Joel blev jag lite lugnare. Men det var ett sådant fruktansvärt obehag att jag vaknade upp sådär. Jag kröp närmare Joel och lyckades somna om tillslut. 

Dagen på skolan efter den natten var tröttsam. Som vanligt. Jag satt med på lektionerna och försökte lyssna och lära. Men det gick in genom ena örat och ut genom det andra. Jag kunde inte koncentrera mig. Mina tankar tog över, tillslut satt jag och dagdrömde. 

Jag gick tidigare från skolan den dagen för att ta en promenad till ungdomsmottagningen. Det var kallt ute kommer jag ihåg, riktigt kallt.

Jag kom precis i tid, jag hann bara ta av mig skorna så fick jag gå in i rummet för att väga mig och ta blodtrycket. Först började vi prata lite allmänt, jag och hon som jobbade där. Sedan skulle hon ha personnr och allt vad det va för att få fram alla mina papper sedan tidigare. Som vanligt när man ska ha en nytt recept.

Nu var det dags att kliva upp på vågen. Jag tänkte inget mer på det, jag ställde mig bara..

"Jaaha, och vad har vi att säga om det här då? du har gått ner en aning i vikt sedan sist du var här" sa hon som jobbade där.

Jag stod tyst några sekunder uppe på vågen, jag trodde inte att det var sant. 

Hade jag verkligen gått ner så mycket i vikt(?) ja tydligen hade jag det.

Jag vägde 48 kg. Jag hade gått ner nästan 12 kg.

Tanken jag fick då var att vad ska jag skylla på nu(?)

"Jag har ju slutat spelat fotboll och då när musklerna har brytits ner har jag gått ner väldigt mycket". Muskler väger mer än fett. Visst det är sant att man kan gå ner nått kilo i vikt när man slutat sporta, eller så blir man jätte fet. Men man går nog inte ner 12 kg.

Jag gjorde ett försök, hon trodde mig inte. Konstigt? nej. 

Hon bad mig sätta mig ner. Hon började fråga frågor kring min vardag, hur jag åt och hur jag sov om jag tränade osv. Jag svarade. Jag ljög. Jag önskade bara att alla kunde sluta bry sig. Jag kunde väl få sköta mitt så kunde alla andra sköta sitt.

Hon märkte ganska fort att jag inte ville prata så ganska mycket. Hon märkte att jag blev irriterad. Hon sa bara "Du vet att det finns hjälp att få bara du tillåter dig själv det". Jag svarade inte.

Nu var det dags för att ta blodtrycket. Inte bra sa hon. Det var lågt, det låg på gränsen men kunde avvaktas. Jag suckade. Va fan är det som händer med mig egentligen(?) det verkar vara fel på alla jävla grejer här inne.

Jag gick in till nästa rum, fick mitt recept och drog fortare än kvickt.

Jag var så less och arg. Less på allt och alla. Alla bara tjatade och tjatade, ingen var någonsin nöjd. Jag dög inte till någonting. 

Vad skulle mamma säga(?) jag kanske ska ljuga och säga att jag vägde som förut(?) nej, det skulle hon inte tro på. "Jag är väl inte född igår?" typiskt mamma att säga så. Hon visste när jag ljög, jag är fruktansvärt dålig på att ljuga...

God morgon världen.. Vad mysigt att vakna upp och se att det är lite snö ute. :)

Jag har sovit jätte bra inatt, jag har inte varit på toaletten en enda gång. Vilket betyder att jag sovit hela natten. Det är så skönt när jag kan göra det, annars brukar jag vakna och gå på toaletten minst 1 gång per natt. Jobbigt!

Numera suckar jag bara när jag kliver upp morgonen, dagarna ser likadana ut. Vakna, äta frukost, åka på komvux, sitta vid datorn, middag. Det är inte dirket hur jag vill att mina dagar ska se ut, men jag får skylla mig själv när jag inte gör något åt det. Det är ju inte så att dem kastar jobb efter en idag, och speciellt inte här i sollefteå. Men jag önskar att det vore så. 

Man blir ju galen av att gå hemma tillslut!

Nej nu måste jag göra gröt innan  jag tar tag i engelskan, BLÄ säger jag bara.

Blir på så fruktasvärt dåligt humör så fort jag hör "engelska b". Jag får en klump i magen varje gång jag ser böckerna. Jag vet att jag inte kommer att fixa kursen, men jag försöker ändå. USCH!

Urk, vilket deprimerande inlägg. Nu måste jag försöka göra den här dagen till något bra!

/Pernilla