...Jag var lite rädd, rädd för vad läraren skulle säga och tycka när kuratorn pratade med henne. Jag visste att jag valde rätt lärare, en lärare jag alltid tyckt om från första stund. En favorit, en person jag alltid kunde lita på. Men ändå var det jobbigt att fler skulle få veta. Få veta att bakom mitt skal var jag ledsen, stressad och deprimerad. Det var bara att bita i det sura äpplet och kämpa på!

Varje lektion jag hade med läraren jag valt ut var jag nervös över att hon skulle be mig stanna kvar efter lektionen. Då visste jag ju vad det handlade om.

Jag vet egentligen inte vad det var som jag var rädd för, eller varför jag var så nervös. Kanske var jag rädd att visa den sårbara sidan av mig. Den läraren var alltid van att jag alltid vad glad och sprallig, jag var alltid den hon hörde skratta och leva om ute i korridoren. Men nu, nu skulle hon få veta att jag inte mådde så bra. Hon skulle få veta min hemlighet som jag haft inom mig så länge.

Två dagar innan jag skulle till kuratorn igen bad läraren mig att stanna kvar efter lektion. Hjärtat slog. Vad skulle hon säga(?) vad skulle jag säga och skulle jag börja gråta(?)

Vi satt oss ner tillsammans och jag kände hur någon tår ville komma fram men jag höll tillbaka. "Kuratorn har pratat med mig" sa hon. "Ja jag vet" sa jag bara. Jag hade en klump i halsen och jag svettades men frös samtidigt. Hon fortsatte och sa att hon inte hade en aning om detta. Hon hade inte hört någonting om det och inte märkt någonting på mig förutom att vissa dagar såg jag lite trött ut, men det kan man ju vara menade hon på. Och att dentgick tungt i skolan för mig hade hon heller inte märkt av. Men det berodde på att hennes kurser gillade jag, där hängde jag med för det tyckte jag var roligt. Hon menade också på att man får vara ledsen ibland, man behöver inte alltid vara glad för det är ingen. Hon tyckte jag varit stark som orkat med allt och hon skulle göra allt vad som krävdes för att hjälpa mig genom skolan.

Vi bestämde att hon skulle prata med mina lärare för respektive kurs och förklara hur läget var. Hon skulle inte berätta ingående alls utan bara lite kortfattat att jag hade det tungt nu. Sedan skulle hon ta reda på vad jag hade kvar och vad jag hade missat så att jag kunde ta igen det. Hon skulle lägga upp en "plan" fram till studenten.

Efter samtalet med henne kändes det skönt, jag fick den där lättande känslan inom mig igen. Det kändes som jag tagit ännu ett steg i rätt riktning.

Två dagar senare hade jag som sagt tid hos kuratorn igen. Jag gick dit i mina omvägar och var faktiskt inte nervös och jag kände heller inget obehag trots att jag skulle träffa skolsköterskan också. Jag kunde knappast tappat något kilo, jag trodde att jag minst gått upp 5 kilo, vilket då kanske inte kändes så bra. Jag kände mig uppsvälld, lite som en köttbulle.

När jag klev in hos kuratorn vandrade vi genast till skolsköterskan. Först satt vi ner och pratade lite om hur det varit med maten sedan jag var där sist.

Jag sa att jag tyckte det gått bättre, men vissa dagar var det detsamma.

Jag ställde mig på vågen och jag ville knappt se, tänk jag gått upp hur mycket som helst. Men det hade ju egentligen bara varit bra, men jag tyckte inte det då.

"Ja du har ju inte gått ner något iaf" sa skolsköterskan.

Jag hade gått upp nästan 2 kg. Dem hade nog hoppats på mer, och jag trodde att det skulle vara mer. Men men, det gick ju åt rätt riktning i alla fall.

Hon tyckte att som jag att det gick åt rätt håll men att jag måste verkligen försöka äta, och att jag skulle försöka äta regelbundet. Jag lovade att försöka.

Efter lite prat bara allmänt så gick vi tillbaka till kuratorns rum, bara hon och jag.

Vi pratade inte så mycket, det blev inget långt besök den här gången. Hon frågade bara om min lärare pratat med mig och så. Sedan sa hon att hon tyckte vi skulle träffas i alla fall en gång till veckan därpå. Sedan fick jag avgöra själv om jag ville komma fler gånger eller om jag bara skulle komma dit om jag behövde det. Jag skulle fundera på det bestämde vi. Sedan gick jag därifrån.

...Dagarna gick och allting började få klarhet i dimman. Jag sov fortfarande väldigt dåligt men vissa nätter fick jag faktiskt sova ordentligt. Jag fick aldrig sova en hel natt utan jag vaknade alltid minst två gånger, men det gjorde ingenting. Bara jag slapp alla mardrömmar. Att slippa vakna upp och känna mig rädd och vara kallsvettig var guld värt. Slapp jag det gick dagen därpå på skolan mycket bättre. Jag försökte äta, men nu började jag få uppstötningar och magen gjorde allt mer ont...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dra åt helvete vad dålig jag varit. Det där önskar jag inte ens min värsta fiende. (som Joel alltid säger så fort han är lite förkyld;))   Ne men helt ärligt så är det nog bland det vidrigaste jag varit med om. Efter att jag tjatat på Joel ...

     Jag ser ut som en surpuppa, men det är jag verkligen inte :) FÖÖR idag är det fredag, och idag kommer syster och Halle hem från sundsvall och imorn är det gympa, Angelica fyller år och det är vinterfesten. SOOM jag längtar!!!   Nu ska ja...

  Imorn är det fredag, snart lördag! vilket betyder att min kära vän Angelica fyller år :) + att det är vinterfesten. Jag längtar..   Det var meningen att jag skulle till Sundsvall på lördag med familjen + Joel och äta mat hos min farfars syste...

  Engelska provet är över... Jag tror och hoppas att jag grejjade det. Tänkte ju åka och träna efter men kom på att jag ska ju på behandling med Madde kl 4. Så nu har jag ätit soppa och snart ska jag hämta upp Madde så ska vi åka. Får åka hem och...

  Idag har jag träningsvärk, yes! ;) Dock inte så mycket men det känns i benen, skönt.   I lördags for jag och Joel till Ramsele och bossehuset. Där har vi myst, ätiti gott, farit runt och fikat, promenerat, spelat monopol och uno hos ki, kolla...