Sista tiden i skolan var jobbig och stressig men jag hade viljan att klara det. Jag ville ta studenten med ett godkänt slutbetyg och jag ville känna, att jag hade gjort allt jag kunnat göra. Jag ville inte ångra någonting senare.

Jag satt uppe länge på nätterna för att klara av vissa uppgifter och lämna in dem innan betygen skulle sättas. Jag satt på min mammas jobb och skrev på datorn så fingrarna glöd och ögonen sved.

Vissa uppgifter fick jag göra muntligt för att jag inte skulle stressa ihjäl mig.

Projektarbetet hade inte kunnat blivit bättre, trots att jag först inte hade en aning om vad jag skulle göra till ett jätte bra arbete.

Vissa studer var det tungt men som så många gånger tidigare fick jag bita i det sura äpplet och tänka på vad jag skulle få ut av allt sllit.

Jag tog studenten, och jag hade ett fullt ut godkänt slutbetyg. Jag lyckades få ihop riktigt bra betyg trots allt som hänt mig. Jag var stolt, allt var en lättnad.

Sömnen blev till det bättre hela tiden. Istället för att brottas med mina problem i drömmarna så tog jag itu med dem på dagen istället och pratade om dem.

Magen tog jag inte hand om som jag skulle, jag var slarvig med maten. Det var faktiskt så att jag glömde bort att äta ibland. Jag hade så mycket tankar i mitt huvud om allt så det kunde gå en hel dag tills jag märkte att jag inte ätit något.

Jag och Joel var och hälsade på min syster och hennes kille i sundsvall när det vart näst intill outhärdligt. Jag hade så himla ont i magen och så fort jag svalde något så kom det upp i munnen igen. Jag kunde inte ha bh på mig för det tryckte på det stället där jag hade ont. Jag och Joel for hemåt och jag ringde mamma då och berättade läget. Hon skulle ringa på sjukhuset direkt. Det visade sig att jag började få magsår och att jag hade alldeles för mycket magsyra i magen. Jag fick medicin och jag skulle börja äta regelbundet, det var inte all mat jag fick äta och jag fick inte dricka alkohol.

Jag åt min medicin och skötte mig så gott det gick. Det blev bättre, det blev det men jag hade fortfarande ont mer eller mindre. I somras fick jag åka in två gånger på akuten pga att jag kissade blod och hade ont i magen. Det blev pencillin och annan medicin båda gångerna samt medicin för min mage.

Magen fortsatte att göra ont trots all medicin jag fått för alla besvär. Men det skulle komma en lösning för det också.

En dag for jag hem till Madde min kära vän. Hennes mamma frågade hur jag mådde och jag svarade att jag mådde bra. Men hon såg i mina ögon att det var någonting som inte riktigt stämde. Hon ville att jag skulle komma till henne på hennes jobb så hon fick kolla mig i ögonen, hon kunde då se vad jag hade för fel. Jag var väldigt skeptisk till det men självklart gick jag med på det.

Dagen efter for jag till henne (Mariannes zonterapi). Hon kollade mig i ögonen med en liten lampa och sa sedan att jag hade för lite syra i magen. (Sjukhuset sa ju att jag hade för mycket) Hon sa att det är samma symtom på om man har för lite och för mycket. Jag fick ett pulver av henne som jag skulle blanda ner i fil varje morgon och äta. Då skulle det blir bätte. Jag hade haft ont i magen så pass länge så jag var fortfarande lite skeptisk men jag litade på henne. Jag skulle också komma tillbaka då hon skulle behandla mig.

Jag åt pulvret och jag var på behandling. Tro det eller ej, men jag har inte haft problem med magen sedan dess! Man ska inte alltid lita på vad sjukhuset har att säga, det finns andra lösningar än att proppa i sig en massa piller som är skadlig för kroppen. Så fort jag har ont någonstan eller har något annat besvär ska jag alltid vända mig till henne och inte till sjukhuset. (om det inte är något akut så klart)

MEN, det absolut viktigaste av allt. Min mamma, min älskade mamma besegrade cancer och mår bra idag. Hon äter dock medicin i 5 år och efter det är hon helt friskförklarad.

Tack alla som läst, kommenterat och sagt så fina saker. Det värmer verkligen!
Jag är glad över att jag skrivit allt det här så att alla som undrat och snackat skit förstår vad det är som egentligen har hänt.
Jag vet att många av mina vänner inte heller vetat hela sanningen. Jag är ledsen för att ni kanske inte har fått varit dem vännerna ni vill för mig. Men det finaste med det, det är att dem sanna vännerna stannar kvar ändå och jag älskar er för det!

Jag hade aldrig klarat den här resan utan min familj, Joel och mina vänner <3

Jag lyssnade väldigt mycket på Melissa Horn under den här tiden, "kvar i nått jag lämnat" kändes som min låt. Jag var verkligen kvar i något jag lämnat..

Och jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen I din hand
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, går jag hellre hem
Kvar I nått jag lämnat, för länge sen