...Att jag fick vara med mina vänner, umgås, prata om saker som fick mig på gott humör och festa fick mig att tänka på annat än all skit jag tänkte på annars. 

Alkohol var det sista jag skulle ta till egentligen med tanke på hur dåligt jag mådde men just då kändes som en bra "utväg". Jag sov genast mycket bättre och jag hade roligt. Men en kväll gick allt på tok, jag sårade mina nära och det var då jag förstod att jag behövde hjälp.

Dagarna gick. Jag sov dåligt. Åt väldigt lite. Jag ljög om vad jag ätit för att slippa allt tjat. Skolan gick som vanligt, dåligt. Jag var deprimerad och kände att vad jag än gjorde så blev det fel. Rykterna fortsatte, jag mådde inte bättre av det direkt.

Jag hade tydligen anorexia, det snackades mycket om det.

Och en dag, en torsdag kom en kompis fram till mig. Hon ville berätta en sak som inte skulle göra mig glad. Berätta sa jag bara, kan det bli så mycket värre tänkte jag.

Hon berättade att en person som vi kan kalla "nisse" hade sett Joel, min pojkvän kysst en annan i lördags ute på krogen. Klumpen i magen växte, jag började må illa och blev arg.

Joel skulle komma in senare den kvällen för han skulle träna så jag skickade ett sms till honom och frågade ifall han kunde komma in tidigare. Han frågade varför och jag skrev bara att jag skulle prata med honom om en sak.

Flera av mina kompisar hade tydligen hört och "sett" detta utan att sagt något till mig. Det märkliga var att jag också var ute då, utan att märkt något. En kompis sa att hon/han stod redo med telefonen för att filma, dem hade varit så nära inpå varandra. Kunde han vara så dum att göra så mot mig nu när jag mådde som jag gjorde(?)

När Joel kom in till stan hämtade han upp mig. Vi for bort till Hallstabacken och parkerade bilen. Hjärtat slog så hårt att jag trodde det skulle hoppa ur mig. Jag var väldigt nervös och kallsvettades. 

Jag berättade vad jag hade hört och han blev förbannad. Det var verkligen inte sant, han förstod inte vart det kom ifrån. Jag berättade vem källan var, det var "nisse" som sett det. Jag började gråta, allt kändes som jobbigt. Hade han gjort det, eller hade han inte(?) Jag visste att jag kunde lita på honom. Men det är inte så konstigt att man tvivlar så flera kompisar kommer och säger att det är sant. Jag visste inte vad jag skulle tro för stunden. Men efter många om och men valde jag att lita på Joel. Allt var ändå så jobbigt, tårarna rann nerför mina kinder. Joel tröstade mig och sa att han aldrig någonsin skulle välja någon annan framför mig. 

När Joel lämnat av mig hemma och for på träningen tog han kontakt med "nisse" och frågat varför han sagt så. "Nisse" förstod ingenting och sa att det hade inte han någonting med att göra. Han hade inte sagt eller sett något sådant. Men vart kom allt ifrån då(?) Ett påhittat jävla rykte, där jag kände mig sviken av vissa kompisar. Vissa ville tydligen att jag skulle må sämre än jag redan gjorde genom att förstöra mellan mig och Joel.

Jag satt ute i bilen med Joel efter hans träning och bara grät. Joel var vansinnig på hur folk, kompisar kunde säga sådana saker för att förstöra. Pernilla, det där är inga kompisar, sa Joel. Du har andra kompisar som verkligen bryr sig om dig och uppskattar dig för den du är. Du behöver inga personer som får dig att må dåligt. Det var sant allt det han sa, men jag kunde bara inte förstå..

Jag fick släppa det där och gå vidare. Joel talade sanning och han var den enda jag riktigt litade på. 

Helgen skulle bestå av utbildning inom gymnastiken och fest hos min kusin på lördagen. Vi skulle bara vara tjejer och pojkvännerna festade på annat håll.

Hela lördagen från morgon till kväll bestod av utbilning. Jag skulle åka dirket därifrån ner till min kusin, jag hade packat med mig så att jag kunde duscha och göra i ordning mig där. Jag såg verkligen fram emot kvällen. Mamma hämtade mig kring 18.30 och skjutade mig till kusin. Hon hade gjort i ordning en matlåda eftersom jag inte ätit någon middag. 

När jag kom till kusin var alla redan där, fixade och satt och drack. Jag blev stressad. Duschade lite hastigt och gjorde i ordning mig. Middagen sket jag i. Det borde jag aldrig ha gjort, men klokare var jag inte just då.

Kvällen var jätte trevlig med olika spel som man brukar köra på fester. Helt plötsligt slog det bara till, jag blev jätte full och allt blev bara svart. Jag kommer inte ihåg mycket ifrån den kvällen. Senare på kvällen strax innan det var dags för krogen kommer pojkvännerna dit, däribland Joel och andra kusiner. 

Joel märkte att jag var väldigt påverkad och att jag inte ätit min middag som mamma varit så snäll och gjort i ordning. Han blev väldigt besviken, han höll om mig med båda armarna och sa att jag skulle äta. Jag protesterade, jag behövde inte äta. Jag satt upp mina händer mot hans bröst och puttade mig därifrån, vilket gjorde att jag tappade balansen och ramlade på golvet. Då var det en på festen som fick för sig att Joel tydligen slog mig(?).

En utav mina kusiner som stod där just då fattade inte hur den personen kunde få för sig det. Det förstod ingen som stod där då. Min kusin började diskutera detta med personen vilket ledde till han han/hon lämnade festen. Den personen gick sedan på stan och sa att Joel slagit mig vilket fick en massa följder. Joel blev naturligtvis irriterad över detta. 

Hur som helst var det dags att gå ner på krogen. Joel tyckte det var lika bra att vi for hem, jag kunde knappt stå på mina egna ben. Jag hade tydligen börjat gråta och sagt att jag inte ville hem, men på något sätt så förstod jag att det var lika bra. Joel ringde efter skjuts. 

När vi kom hem på gården satt vi oss ute på bron. Jag kräktes. Mamma kom ut och frågade vad vi höll på med, hon såg hur jag såg ut och hur jag mådde. Hon blev orolig vilket hon visade genom att bli arg. Jag gick upp och la mig i mammas säng. Mamma satt inne med Joel på mitt rum och dem grät tillsammans. Ingen av dem förstod varför jag gjorde som jag gjorde. Dem kände sig maktlös. Jag hade sagt saker till Joel den kvällen som jag inte menade, bland annat att han inte skulle bry sig om mig.

Jag hade verkligen svikit alla omkring mig. Dem mådde dåligt pga mig. Det var mitt egna fel för att jag inte kunde ta hand om mig själv.

Mamma kom la sig hos mig i hennes egna säng. Hon grät och strök mig över huvudet. Jag började kräkas. Vid det här laget var jag näst intill medvetslös.

Mamma fick dra mig in på toaletten som ligger rummet intill. Jag fortsatte att kräkas. Lillebror kom in. Vad hände frågade han. Gå härifrån hade jag sagt, du ska inte se mig så här. Så här går det när man dricker för mycket sa mamma. Han gick. Jag var helt väck uppe i huvudet. Jag hade ställt mig och började ta på mig en utav lillebrors tröjor som låg där. Mamma frågade vad jag höll på med. Jag svarade: du sa ju att jag skulle gå och lägga mig. Jag hade verkligen ingen aning om vad jag gjorde eller sa.

Till slut gick jag in till Joel i min säng. Han var vaken. Han kunde inte somna. Han oroade sig för mig. När jag somnat hör Joel hur jag ska börja kräkas. Han puttar upp mig, jag öppnar balkongdörren, lägger mig på golvet och kräks än med. Det finns ingenting att kräkas, bara galla. Samma sak händer en gång till senare.

Alarmet går igång tidigt på söndags morgonen, jag skulle ju iväg på utbilning och idag hade jag prov. Jag var fortfarande väldigt påverkad när jag vaknade. Jag hade inte en aning om vad som hänt dagen innan förutom att jag varit väldigt full. Jag tog mig upp ur sängen, jag var alldeles vinglig på benen. Jag drog på mig några kläder. En nära vän som också gick utbilning kom och hämtade upp mig för att åka till utbilningen. När jag kom in där var alla redan där. Min blick var inte skärpt. Att gå rakt var en utmaning. Vad hände egentligen igår(?)

När vi hade lunch bad jag att mamma skulle hämta mig så jag fick komma hem. Joel stod i duschen när jag kom hem.

Mamma berättade vad som hänt kvällen/natten innan. Jag fick inte höra allt men det mamma berättade då gjorde tillräckligt för att få mig helt förstörd. Hur skulle jag reda upp detta(?) Hur mådde Joel och vad skulle jag säga till honom(?)

Jag har aldrig någonsin känt mig så värdelös. Jag fann inte ett ord, ett förlåt skulle aldrig räcka. Jag hade sårat dem så fruktansvärt mycket. Jag mådde sämre än någonsin, jag var verkligen på botten. Och ingenting kunde jag göra för att få det bättre kändes det som..

Jag funderade väldigt mycket och pratade med mamma om jag skulle skriva om denna kväll/natt. Det slutade med att jag nu gjort det. Jag skäms än i dag fruktansvärt mycket över den här kvällen/natten. Vad jag utsatte både mig själv, min familj och Joel för. För att jag valde att skriva om detta ändå är för att jag vill poängtera att alkohol inte löser någonting, och för att jag inte vill att fler ska göra samma misstag som jag gjorde.

Att jag festade som jag gjorde utan att jag varken sov eller åt bra slutade som det gjorde. Jag sårade alla runt omkring mig, det gjorde jag verkligen. Det är en händelse som jag, Joel och min familj aldrig glömmer..

 

sofia

4 november 2010 12:21

usch, jag tycker verkligen synd om dig!
men du är ska veta att du är hur snäll och fin som helst :)

http://sofiiaaa.bloggplatsen.se

pernilla sjödin

4 november 2010 13:12

Tack Sofia, gullig du är!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dra åt helvete vad dålig jag varit. Det där önskar jag inte ens min värsta fiende. (som Joel alltid säger så fort han är lite förkyld;))   Ne men helt ärligt så är det nog bland det vidrigaste jag varit med om. Efter att jag tjatat på Joel ...

     Jag ser ut som en surpuppa, men det är jag verkligen inte :) FÖÖR idag är det fredag, och idag kommer syster och Halle hem från sundsvall och imorn är det gympa, Angelica fyller år och det är vinterfesten. SOOM jag längtar!!!   Nu ska ja...

  Imorn är det fredag, snart lördag! vilket betyder att min kära vän Angelica fyller år :) + att det är vinterfesten. Jag längtar..   Det var meningen att jag skulle till Sundsvall på lördag med familjen + Joel och äta mat hos min farfars syste...

  Engelska provet är över... Jag tror och hoppas att jag grejjade det. Tänkte ju åka och träna efter men kom på att jag ska ju på behandling med Madde kl 4. Så nu har jag ätit soppa och snart ska jag hämta upp Madde så ska vi åka. Får åka hem och...

  Idag har jag träningsvärk, yes! ;) Dock inte så mycket men det känns i benen, skönt.   I lördags for jag och Joel till Ramsele och bossehuset. Där har vi myst, ätiti gott, farit runt och fikat, promenerat, spelat monopol och uno hos ki, kolla...