...Efter jag varit hos kuratorn andra gången var jag slut i hela kroppen. Precis som efter första gången. Jag hämtade ett kollege block borta på mammas jobb och gick sedan upp till mitt rum. Jag la mig i sängen, vilade en stund och sedan skrev jag ner mina första rader i min dagbok.

Mamma var nere i köket och gjorde middag. Jag ville vara ifred så det var därför jag gömde mig uppe på mitt rum. Jag låg med blocket framför mig och kände hur trött jag började bli. Jag slumrade till en stund och vaknade upp efter 30 min. Jag låg och stirrade in i väggen ett tag innan jag tog tag i blocket och pennan. Jag skrev: "Jag är helt slut, det känns som att mina ben inte skulle orka bära mig om jag ställde mig upp. Varför mår jag så här? varför kan jag inte bara gå vidare och hitta tillbaka till mig själv igen? Allt känns så långt borta. Jag gömmer mig i mitt skal och jag hittar inte ut. Alla tjatar, "ät mer, gör så, gör si". Jag önskar att allt det här bara vore en dröm. Ingen, och då menar jag ingen förstår hur jag mår. Skulle jag berätta för någon precis hur jag mår skulle den person ändå inte förstå. Ingen kan föreställa sig. Jag försöker tänka positivt men det finns så mycket negativt som tränger fram.... Usch. Vad håller jag på med.. Nu ropar mamma, det är middag. Lukten av mat får mig att må illa. Hej då"

Jag skrev några rader varje dag. Det var faktiskt skönt att skriva av mig. Jag fick tänka till och skriva det jag kände för. Vissa nätter jag antecknade sov jag bara 3-4 timmar. En morgon skrev jag: "Den här natten har jag sovit ca. 3 ½ timme, den har varit hemsk. Vaknade upp kallsvettig och visste inte vart jag var, jag blev jagad i skogen av massa barn i drömmen. Jag hade svårt att somna om. Nu måste jag genomlida en skoldag och låtsas vara glad."

Nu var det dags för mitt tredje besök hos kuratorn. Likt alla andra gånger så gick jag omvägar för att komma fram till hennes rum. Hon visste att jag gjorde det, hon förstod att jag inte ville att någon annan skulle veta om att jag var där.

Jag var mindre nervös den här gången. Men samtidigt skulle jag visa henne min dagbok. Jag undrade vad hon skulle tycka om den. Jag trodde hon skulle tycka att jag var löjlig och dum i huvudet.

Vi började att prata om hur veckan varit. Jag sa som det va att jag fortfarande sov väldigt dåligt och att jag var slut i kroppen. Vi pratade mycket om det. Sedan läste hon igenom min dagbok. Hon sa att hon tyckte det var ganska allvarligt att jag sov så lite och att mina mardrömmar "förföljde" mig. Hon sa: "Jag vill fråga dig en sak. Jag har inget riktigt svar på dina sömnproblem men jag skulle gärna vilja finna det svaret, därför undrar jag om jag får ta kontakt med barnpsyk och fråga om det här? vill du inte så gör jag det inte. Och om du inte vill så behöver jag inte nämna ditt namn utan bara situationen." Jag bet mig i läppen och tänkte efter på det hon just sagt. Barnpsyk? hmm.. Efter ett tag svarade jag henne: "Jao, det får du väl. Tror du att det hjälper mig?" "Jag tror faktiskt att det kan hjälpa dig. Vi kan kanske få svar på varför du drömmer sådana drömmar som du gör och varför dem alltid kommer tillbaka. Dels alla drömmar om din mamma men också om barnen som jagar dig." "Okej, ja visst. Du får prata med dem" sa jag.

Hon skulle kolla upp det till nästa vecka då vi skulle träffas nästa gång. Efter pratet om barnpsyk och mina drömmar frågade hon om saker som gjorde mig glad och vad jag tyckte om att göra. Just då var det en ganska svår fråga. Vad gjorde mig glad egentligen(?).. Jag svarade henne att en sak som alltid gör mig glad och som får mig att komma på andra tankar är gymnastik. "Jaha, gymnastik" sa hon. Vi pratade kring det. Varför det fick mig glad, varför jag kom på andra tankar där och om jag tränade själv. Jag förklarade att jag var tvungen att sluta ganska liten på grund av skada, och att jag nu istället var tränare till en grupp tjejer. Hon tyckte det var intressant att lyssna när jag pratade på om gymnastiken. Jag kände att jag blev på bättre humör när jag pratade om den. Vilket kanske var hennes plan, att jag skulle bli på bättre humör innan hon släppte nästa bomb. 

När vi pratat klart om gymnastiken sa hon: "Det är en sak till jag vill prata med dig om innan du går härifrån" "Jaha?" sa jag med en frågade ton i rösten. "Jag vet att du inte vill prata om det här, jag vet att du tycker mamma och alla andra tjatar men försök. Jag undrar hur din kropp mår, alltså hur äter du på dagarna?" Jag stirrade på henne en stund. Jag kände att hon kommer inte ge sig, hon kommer att prata om det här tills jag svarar henne. Så jag tog en nypa luft, suckade och svarade. "Jag började tydligen äta dåligt när mamma blev sjuk. Ingenting jag märkte av då och de är ingenting jag märker av nu. Jag äter det jag får i mig och jag ser inte maten som ett "hinder" i vardagen" Jag ljög. Maten hade blivit ett hinder. Jag mådde illa då jag kände lukten av mat, åt jag så mådde jag illa efteråt. Jag tyckte inte riktigt att jag var värd maten längre. 

"Du sa: "jag äter det jag får i mig" vad menar du med det?" sa hon. "jaoo.. Ibland mår jag illa när jag äter men jag försöker äta. Jag äter det jag får i mig"

Vi fortsatte att prata lite om det men jag tyckte bara att det var jobbigt. Alla lärare har ju som bilder på eleverna och likaså hade hon. Hon sa: "Jag ser ju att du var betydligt rundare i ansiktet på den här bilden och man kan riktigt se glädjen i dina ögon". Jag svarade inte på det. 

Hon sa att hon förstod att jag tyckte det var jobbigt att prata om detta. Hon fick mig istället att gå med på att skriva ner vad jag äter varje dag också. Det kändes helt okej, då behövde jag inte säga det till någon öga mot öga. Det var ett känsligt ämne.

...Faan, nu skulle hon också tjata om det här med maten. Jag har inga problem med den, vad är det som är så svårt att förstå(?). En vecka skulle gå igen och det väntade ett långt samtal hos kuratorn nästa gång. Och det var inte bara kuratorn där den gången...

Jag har ju glömt att skriva om helgen i Östersund, VI VANN!!!!! :D

Helgen har varit hur rolig som helst, på alla sätt och vis. I fredags när vi kom gjorde vi inget speciellt, försökte på alla gymnaster att sova (vilket inte var så lätt). Tror vi sa till dem sista gången kl. 01 att dem skulle vara tysta. Men men, det är som vanligt när vi far iväg på tävling.

När vi fått några timmars sömn iaf så ringde kl 07.00 på lördagen, dags för tävling.

På lördagen hade vi bara fristående. För dem som inte vet vad det är så är det en typ "dans" kan man säga. Sollefteå brukar alltid få dåliga poäng på fristående, det brukar kunna förstöra en hel tävling. Men den här gången vände det, vi trodde knappt det var sant. För första gången någonsin vann vi den grenen med 7,4. (förstår att ni inte fattar poängen "7,4" riktigt) Helt otroligt iaf, kan knappt fatta det än idag. Dessutom vann en till grupp från Sollefteå fristående i deras klass också. Hur bra som helst :) Det börjar vända på den froten förhoppningsvis. :)

På lördag kväll blev det lite lekar, det var sjukt kul. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Först körde vi den här leken då alla sitter i en ring på var sin stol, alla får var sitt kort ur en kortleken som dem sparar. Sedan drar man kort ur kortleken som finns kvar. Drar man tex. en klöver så får alla som har klöver flytta ett steg åt höger osv., sedan den personen som "vandrat" ett helt varv vinner. :) 

Andra leken/tävlingen vi körde delade vi in dem i olika lag och den gick ut på att det fanns en massa lappar som vi själv skrivit. Tex "hand mot fot" Då måste en person lägga din hand mot en annans fot och lappen ska ligga emellan. Sedan fortsätter det så med en massa olika lappar som tex "hand mot hand, hand mot rumpa, knä mot höft" osv. Det ska bilda en staty! När laget tappar en lapp avbryts leken, då räknar man hur många lappar dem klarat också ser man vilket lag som vinner när alla kört. Jag skrattade så jag nästan skrek när vi körde den leken. Haha! ska försöka få tag på bilder som jag kan lägga upp.

Sista leken vi gjorde gick ut på att dem skulle lösa olika koder. Dem var fortfarande kvar i dem olika lagen som i leken innan. Vi gjorde 10 olika koder och dem hade ca 30 min på sig att lösa dem. Det kunde vara tex. "7DpeV" små bokstäver är "småord" som typ på, i, en, ett. Stora bokstäver är betydande ord. Så 7DpeV betyder 7 Dagar på en Vecka. "9LheK" = 9 Liv har en Katt. "66BieB" = 66 Böcker i en Bibel. osv. Det var riktigt kul att se alla svar dem hade. Dem var väldigt duktig på att lösa dem måste jag säga :)

Efter lekarna fick dem borsta tänderna och vänta på att få höra vilket lag som vunnit tävlingarna.

Söndagens tävlingar var jag såå nervös för. Eftersom vi vunnit fristående hade vi världens chans att vinna allt så det var extra spännande. Vi började att tävla i hopp (Trampett och Pegasus/Bord). Alla var super duktiga, men Sandviken som låg efter oss med poängen 7,1 på fristående var något bättre. Vi fick 8,2 på hopp och Sandviken fick 8,25. Vi behöll första platsen med en gren kvar med tanke på friståendes poäng (man lägger ihop alla poäng), men dem var inte så många poäng efter oss. Men tillräckligt för att vi skulle vinna tyckte vi. Det var våran starkaste gren kvar tyckte vi, tumbling. Alltså så nervös jag var då har jag nog aldrig varit tror jag. Shit, mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen.

Alla körde verkligen jätte bra, dem gav verkligen allt. Det var så roligt att se. Det blev ett kramkalas efteråt för alla kände verkligen att det här var bra!

Sandviken körde också bra, så det var svårt att veta hur poängen skulle se ut. Dessutom får man inte veta den sista grenes poäng förrän på prisutdelningen, ännu mer nervöst.

Väl på prisutdelningen gick dem igenom alla lägre klasser innan oss så man hann bli än mer nervös. Först delade dem ut pris till gren segrarna. Dem började med hopp, det gick till Sandviken. Sedan skulle dem dela ut för tumbling (tumbling visste vi ju inga poäng på), jag ville så gärna att dem skulle säga "Sollefteå gymnastikklubb Castro" Då var det ju klart, då visste vi ju att vi hade vunnit.

Naturligtvis hade Sandviken vunnit tumbling också. Faan! Dem jublade.. Nu har dem vunnit hela skiten tänkte jag, alla tänkte det. Vi var förberedd på en andra plats, vilket egentligen inte gjorde något för mig med tanke på att alla verkligen gjort en SUPER BRA tävling, men det hade varit så roligt att vinna eftersom vi aldrig gjort det uppe på den nivån. Speakern började prata igen och skulle nu säga vilket lag som kom 2:a. "Och andra pris går till.....Sandviken" VI SKREK SOM GALNINGAR, VI HADE ALLTSÅ VUNNIT!!!!!!!! flera i gruppen fällde en glädjetår. Haha det var en sådan känsla. Alla bara jublade! Dem var som att vi hyllade Sandviken till deras 2:a plats men så var det ju inte riktigt. ;) Vi vann, vi vann, vi vann! 

Sollefteå gymnastikklubb Castro, ni är stjärnor allihopa. Alla gjorde en strålande helg och både jag, Frida och Emma är sjukt stolta över er!

Några bilder ifrån helgen. På truppen samt några ifrån friståendet.

(Det är inte jag som har gjort så där för en gymnast ansikte, det är hon som gjort det själv, jag har kopierat bilderna)