Idag hade jag tänkt skriva del 25, och jag har haft all tid i världen till det också men jag har inte känt lusten riktigt. Istället har jag faktiskt exekt hela dagen bara varit med mamma. Jag klev upp och gick bort till henne på jobbet där vi satt på hennes kontor hela dagen. Jag tycker inte om att sitta hemma ensam, jag är för sällskapssjuk för det. Jag vill alltid ha röster och rörelser omkring mig.

Så där har jag suttit hela dagen och funderat över vad fan det ska bli av mig egentligen(?) har ju hela tiden varit inne på civilekonom men nu känns det jätte långt borta. Jag har för dåliga betyg och bara för att man läser på komvux hamnar man i en "annan" grupp av människor ungefär. Låter helt sjukt men så är det. Man har svårare att komma in på det man vill om man inte är något jävla snille som jag verkligen inte är.. Dem (regeringen) anser att det är bättre att ta dem direkt ifrån gymnasiet för att man bör fixa ihop alla sina betyg och behörigheten där till det man eventuellt vill läsa vidare till senare. Så sjukt!

Så jaoo.. jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller sträva efter nu, men tro mig jag har faktiskt en liten plan som jag funderar på. Som faktiskt mamma också tycker :) men jag får se, måste fundera.

Just nu önskar jag bara att ett jobb kunde komma i brevlådan imorn..

Madde kom förbi en sväng idag också, innan middagen och visade upp håret (hon hade varit hos frissan) Jätte fräscht och fint blev det. :)

Jag är så sugen själv på att gå till frissan. Jag är nyfiken på en volympermanent, förstår inte riktigt hur det går till eller hur resultatet blir men jag är vääldigt nyfiken på det. Jag vill verkligen ha volym i mitt hår, ser ut som att jag varit ute i regnet om jag inte använder volymtång. ÄR DET NÅGON SOM TESTAT ELLER VET NÅGON SOM GJORT DET? skriv isofall!!!!

Ikväll har jag varit på första riktigt gymnastikträningen sedan innan jul :) Det var kul att träffa alla och träna igen, dessutom så är angelica tillbaka som tränare tillsammans med mig. Det är som vanligt nu skulle man kunna säga! :)

NÅÅÅ, planer inför morgondagen då.... skaffa mig ett liv? nej nu får jag ge mig, måste tänka positivt. Jag ska försöka ta mig ner till arbetsförmedlingen vilket känns jobbigt men jag måste. Sedan ska jag till min kusin Erika, äntligen ska jag få träffa henne och hennes nästan nykläckta bebis :D Det är säkert många som sett hon, Mattias(pappan) och Emilio som lilla prinsen heter i tidning(?) Han föddes 00.15 1/1 2011 :) Jag har inte sett den lille än så det blir spännande. Jag ska knäppa kort och lägga upp sedan. Det blir morgondagens höjdpunkt!

Sedan ska jag träffa Madde också som alla andra dagar, haha! ;)

Och eventullet angelica imornkväll. Hmm.. har ju lite planer inför morgondagen ändå, skönt. + att jag SKA skriva del 25. Kanske får ta mig ner på stan och kolla närmare på volympermanenten också..?! får se vad som hinns med, om det finns någon lucka på schemat, he he...  

Även fast allt kan kännas tungt och meningslöst ibland

så finns det alltid någonting att glädjas åt.

Äckliga tandvärk. Jag är så fruktansvärt lätt irriterad när jag har ont, och speciellt när jag har ont i munnen. Det är väl egentligen inte tanden som gör ont heller, utan tandköttet runt ikring en visdomstand (som nästan har kommit upp) är så svullet. tandköttet har lagt sig över halva tanden, jag kan vicka på det med tungan. Det lät ju verkligen skit äckligt det där :P haha! Jag hade likadant på andra sidan i somras och trodde jag skulle få slippa det igen, men icke.... Gäller till att hålla rent nu så det går över.

Inte nog med att jag har ont i käften så tror jag att jag måste amputera bort benet snart. För precis en vecka sedan spelade jag Terassen Cup (fotboll) som vi för övrigt vann ;) då skrapade jag upp båda knäna. Ena knät är bra nu men det andra håller på att dö. Såret sitter precis så att när jag ska böja benet så spricker det upp igen, och när jag då har leggings eller vilka byxor som helst så fastnar det i såret som jag sedan måste dra lös :s haha usch vad äckligt men sant! Aja, det blir väl bättre det med...

Nå, helgen. Fredag blev det fika på stan med dem allra bästa :) Evelina, Sofia, Madde, Becka och Kattis. Sedan blev det bara hemmamys på kvällen med familjen och Joel. Lördagen blev det en sväng på stan med min käraste och därefter blev det hockey. Tro det eller ej, men på kvällen blev det årets första grillade middag ;) Pappa stod ute i -27 med en pannlampa och en termos full med irish coffe och grillade. HAHA! Pappa är bra grym. ;)

Idag då, då har jag slappat med Joel fram till kl 4 då det blev hockey igen. Efter det lämnade han mig för hemfärd, alltid tråkigt men vi ses snart igen :)

Kvällens höjdpunkt har såklart varit Solsidan, äntligen är det tillbaka!

Det här blev ett långt och ganska äckligt inlägg, haha. Nu ska jag nog gå och borsta tänderna och krypa ner i sängen, ska försöka ta mig upp till komvux imorn! :)

God natt!

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.

Joel

Pappa igår när han grillade ;) haha

Det var skönt att vara hemma en hel dag för mig själv. Även fast att jag varit hemma en hel del den sista tiden men då hade jag inte haft sådana tankar som jag hade nu. Nu hade jag fått mig en tankeställare, jag visste att JAG måste göra jobbet. Jag kan bara få en hjälpande hand, råd om hur jag kunde gå vidare sedan vad det upp till mig...

Jag tänkte på allt kuratorn hade sagt om och om igen. Allt hon sa tyckte jag fortfarande var så rätt. Nu var det bara att jag skulle jobba utefter det.

Skolan var ångestframkallande, det var så mycket nu som jag låg efter i. Massvis med prov hade jag missat, inlämningsuppgifter som skulle vara inlämnade men som jag inte ens börjat med. vart hade jag ens alla papper och böcker(?) Det var kaos i mitt huvud. Jag visste att det skulle ta lång tid innan jag rett upp allt, men ju längre jag väntade destu mer skulle det ju bli att ta itu med. Jag kunde inte gå omkring och tycka synd om mig själv nå mer. Det var dags att ta tag i mina problem och försöka lösa dem. Det kändes såklart tungt men det var precis som kuratorn sa "vill du, så går det". Man måste lita på sig själv.

Resten av veckan var jag i skolan. Jag hade ont i magen varje dag. Jag hade mycket att göra, hur i hela friden skulle jag bli klar med allt till studenten(?) dessutom hade jag inte ens börjat med projektarbetet, som det skulle ligga hela 100 timmar bakom. Herregud, hur skulle det här gå..

Det var ofta jag hamnade tillbaka i mina negativa tankar men jag tog mig lättare ur dem än förut. Jag visste ju att med negativt tänkande kommer man ingen vart. Det mår man bara sämre av. Men när allting känns tungt är det lättare att tänka negativt än positivt. Tyvärr.

Dagarna gick och jag skrev mycket i min dagbok. Vissa dagar var det bättre än andra naturligtvis. En dag skrev jag så här: "Idag har jag verkligen skrattat, på riktigt. Det var inget fejkskratt som kom ut ur mig utan det var äkta. Det kändes så skönt, det kändes nästan som att jag glömt bort hur det känns i magen när man riktigt skrattar. Ett glädjerus genom kroppen. Det var verkligen härligt!"

Och dagen efter kunde det låta så här: "Usch usch usch... jag är så less, allt känns så hopplöst, allt jag gör blir fel än hur mycket jag försöker. Skolan går åt h*lvete och min mage gör ont. Nu kommer tårarna..."

Det var bara att ta sig igenom dem tuffa dagarna, jag visste att det inte skulle bli bra från ena dagen till den andra även fast att jag ville det. Jag kunde få mina "återfall" även om det varit bra i en vecka eller en månad i sträck. Det är lätt att hamna där igen när man varit där så länge.

Dagen innan jag skulle till kuratorn igen mådde jag piss, jag kände ett stort behov av att gå dit just då. Och jag tänkte, varför inte(?) Mår jag dåligt ska jag ju gå dit så det gjorde jag. Jag gick mina omvägar fram till kuratorns dörr och knackade på. Snälla snälla snälla tänkte jag, säg inte att hon är upptagen.. Det var hon inte. Hon öppnade dörren: "Nämen hej Pernilla" sa hon med ett leende på läpparna. "hej" sa jag "får jag komma in(?)" "ja men herregud, kom in kom in" sa hon.

Bara genom att kliva in där så kändes det bättre inom mig på något sätt. Jag kände mig bekväm, jag kunde andas ut och bara vara.

"Var det något speciellt eftersom du kom hit nu(?)" sa hon. "Jaa, jag har det verkligen jobbigt idag, det är så mycket tankar och skolan får mig att må dåligt. Jag ligger efter i så mycket.." "Jag har förstått att du tycker det är jobbigt med skolan och jag har funderat mycket kring det vad vi kan göra eftersom du känner att du ligger efter och inte hinner med dig, vilket jag förstår nu när det närmar sig studenten och allt. Jag hade tänkt att vi ska prata mycket kring det imorgon. Jag ska kolla upp litegrann hur långt ifrån mätning du ligger och vad vi kan göra åt det. Är det ok?"

(Mätning hamnar man på när man är borta för mycket ifrån skolan, hamnar man på mätning och inte sköter sig får man inget studiebidrag.)

Jag sa att det var okej. Det kändes som att jag bara kunde dyka upp där inne och hon visste precis vad jag hade för bekymmer.

Jag längtade nästan efter att få gå dit dagen efter, det kändes som att det skulle börja hända grejer nu. Bra grejer, det kändes som en helt ny start var på väg. Att jag skulle börja få ordning sakta men säkert. Speciellt i skolan som var en stoor börda för mig.

Alarmet gick igång på telefonen. Jag skulle först gå hela dagen i skolan sedan skulle jag till kuratorn, jag hade en sen tid där. Skoldagen gick bra, jag var på alla lektioner och försökte hänga med på dem. Lunchen gick sådär att få i mig, det var fortfarande oftast en sallad och en macka som gick i, samt ett glas vatten. Jag fick ont i magen när jag åt, men det tänkte jag inte så mycket på eller jag brydde mig inte.

Väl efter alla lektioner var det dags. Dags att gå till kuratorn.

Vi började direkt att prata om skolan, hon berättade att hon pratat med rektorn om mig, att jag har mycket med mig själv just nu efter allt som hänt. Rektorn hade varit fullt förstålig. Därför var inte mätning något alternativ för mig även om jag inte var på skolan, orkade jag inte vara på skolan så behövde jag inte. Det var ett fritt val för mig. Det kändes skönt, då kunde jag lika gärna jobba hemma någon dag om jag inte orkade vara på skolan utan att få frånvaro.

Sedan sa hon att hon hade tänkt på en annan sak: "eftersom du känner sig stressad över att inte hinna med, föreslår jag att vi ska göra en sammanfattning/plan. Alltså om jag till exempel pratar med en utav dina lärare, vem som helst och det är du som bestämmer vem. Då berättar jag för den läraren att du inte har det så lätt just nu osv. Sedan får den läraren och kanske jag eller någon annan sammnfatta och gå igenom varje kurs du har nu och se vad du missat så att du kan ta igen det. Det kräver förstås att jag måste berätta för dina lärare hur det står till osv. Vad känner du om det?"

Jag svarade att jag tyckte det lät bra, jag litade på kuratorn. Hon kunde och hon ville hjälpa mig och jag lät hon mer än gärna göra det. Trodde hon på det, trodde jag på det. Hon skulle ta kontakt med mig när hon pratat med den läraren jag valde ut, eller så skulle den läraren ta kontakt med mig.

Sedan tog hon min dagbok och kollade igenom papperen. Hon sa inte så mycket, förutom att hon såg ett litet ljus i dagboken på vissa sidor. Det var kul att höra. Vi pratade kring sömnen och maten som varje gång. Jag tyckte att det blivit lite bättre vissa dagar på båda delarna. Vissa dagar åt jag och sov jag bättre än andra och det hade hon förstått också.

Hon ville att jag skulle tillbaka till skolsköterskan nästa vecka och kolla hur jag låg till med vikten, bmi osv.. det var bara att nicka och hålla med även fast att jag helst velat sluppit det. Det var bara att bita i det sura äpplet och ta mig igenom det.

Det kändes som att jag gjorde framsteg. Jag vågade och ville äntligen att det skulle bli bättre. Jag började öppna mitt skal sakta men säkert, men minsta lilla kunde göra att jag stängde in mig igen. Jag behövde god energi runt omkring mig för att fixa detta. Man får aldrig glömma att man inte är ensam, man har så många runt omkring som vill hjälpa till och finnas där, och dem får man inte stänga ute men det ska vara på sina egna villkor. För nu var det jag som skulle må bättre, det var jag som skulle ta mig upp på mina egna ben...

Nu alla kära som vill läsa vidare och veta mer så ska jag börja skriva nu.

Har varit i stockholm några dagar efter jul och nyår men nu kommer det. :)

Hoppas alla haft det bra i jul och nyår, jag har haft det såå underbart!

Hoppas alla hade en lika fin, mysig och bra julafton som jag igår!

Familjen, jag älskar er.

Nu snart bär det av upp till kusinerna för ännu ett julbord och ännu mer mys men något som är med på listan ikväll som inte var med igår är alkohol. Skål!

Världens sämsta bloggar det är jag, eller i alla fall på att uppdatera och att skriva fortsättningen!

Jag har varken haft ork eller tid. Den tiden jag har kunnat tagit till att skriva här har istället gått till att tex ligga i soffan och ta det lugnt. Det har varit fullt upp för mig nu innan jul det är därför jag valt bort det här. Jag har julhandlat, jobbat både i Sollefteå och Kramfors, det har varit mycket med gymnastiken + att jag försöker hinna med komvux på det för att inte halka efter allt för mycket. Så därför har jag tagit tiden som blivit över till att bara ta det lugnt. Jag vet att det inte tar speciellt lång tid att skriva ett inlägg men jag vill verkligen känna att jag har tiden och orken, speciellt när jag skriver om allt som hänt. 

Det är många som sagt att dem vill att jag ska skriva och jag lovar att jag ska göra det :) men det kommer efter jul, jag måste ju fortsätta på det jag påbörjat.

Ledsen att ni behöver vänta, men men..

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist :P Bland annat så har vi haft gymnastik avslutning (juluppvisning) där hela föreningen var med och visade upp sina konster ute på gymnastik golvet :) Dessutom hade alla grupper olika teman, min grupp var tex snögubbar, haha dem var så söta allihopa. Ett extra plus till er, ni är guld värda. Nu ser jag fram emot nästa termin med nya framgångar :)

Jag är stolt över allihop, CASTRO!

Nu ska jag faktiskt sätta igång en julfilm, min absoluta FAVORIT: Nu är det jul igen. Jag tycker att den är så himla bra :) en annan favorit är naturligtvis Tomten är far till alla barnen, men den är ju en klass för sig ;) haha, mardröms jul!

Om jag inte skriver mer innan julafton så önskar jag alla en GOD JUL!

Kramar /Pernilla

Det har varit en så bra dag för mig :)

Jag har ju varit borta från komvux föör länge eftersom jag jobbat ganska mycket, vilket har gjort att det känts jobbigt att ens ta mig dit när jag har lite tid över. Då har jag hellre bara legat i soffan och tagit det lugnt. Men idag tog jag mig dit och det kändes sååå skönt. Jag for dit för att göra ett engelska prov idag som jag dragit ut någon/några veckor :P Jag gick in i personal rummet och gissa om läraren blev glad att se mig. Haha hon sa: "Nämen heej, den förlorade dottern" ???? hahha va? aja.. Hon började med att berätta att jag KLARADE nationella provet (uppsats). Gissa om jag blev glad, en stor lättnad. Trodde aldrig att jag skulle klara det. Nu måste jag bara fixa muntliga som egentligen var förra veckan men jag missade det naturligtvis. Ooops!

Efter att jag gjorde provet idag (det var på ett kapitel i boken) så for jag ner till Hullsta där Madde och Sofia satt och lunchade, eller dem hade hunnit luncha klart när jag kom ner så jag tog en kaffe och en lussebulle, jummie. Förutom allt russin som var i den, usch det tycker jag inte om! Efter ett tag där tog vi en sväng på stan för att kika på lite julklappar. Jag är ju i stort sätt klar men inte Madde och Sofia. Dem köpte även en julklapp till dem själva, ett par skor som var skit snygga. Bra investering tjejer! ;)

Nu är det inte länge kvar allt till jul, och ingen längtar mer än jag :) MYYS!

Nu måste jag verkligen planera kvällens träning, har tänkt göra det någon timme nu men jag har inte greppat pennan än. Så dags att göra det. :)

Imorgon kommer förhoppningsvis del 24.

Kärleken är det finaste som finns, 

Min Joel är det finaste för mig!

Du la alla pusselbitar på plats

Jag älskar dig!