Buhuu.. Joel for precis hemåt mot Ramsele och bossehuset. Jag kan inte åka dit förrän imorn för jag måste jobba först :/ Jätte bra att jag får jobba men jag vill så gärna vara i Ramsele hela helgen och mysa. Det är marknad där imorn som jag garanterat kommer att missa om jag inte kör gasen i botten ifrån Kramfors när jag slutar. Hmm.. Aja, jag får iaf åka dit och mysa imorn kväll. 

Kan iaf glädja mig åt att det närmar sig julen :) Tanken på det får mig på bättre humör. Idag har jag slagit in lite paket faktiskt. Ett till mamma och pappa, ett till storasyster Linda och ett till lillebror Fredrik :) Min julklapp till mamma och pappa är så braaa, jag önskar jag kunde skriva vad det är men mamma läser ju min blogg så det går inte ;) Jag får hålla mig med att berätta det till efter julafton. 

Åå vad jag längtar till julafton, all mat, mys, släkten och julklappar. Det är så mysigt med jul :) Blir som en tioåring när det närmar sig! :p

Ikväll har jag och Madde kollat på div 2 när dem lirade på Nipvallen. Dem förlorade som vanligt. :p Men Joel var duktig iaf, haha! 

När jag kom hem hade vi främmande av kusin Alexandra och hennes föräldrar. Trevligt :) 

Nu ska jag fortsätta kolla på röstningen av Idol. Känner mig rätt trött så det lär bli en tidig kväll ikväll. Ska ju trots allt upp och jobba imorn. Tycker inte om att sova utan Joel.

Jag älskar dig Joel!

...Jag blev nervös när skolsköterskan ställde alla frågor. Hade jag egentligen alla svar(?) Jag visste inte hur allt började, självklart började det med mammas cancer. Men varför började jag må sämre när mamma började må bättre(?) det visste jag inte. Jag hade inget svar. Frågor på vad jag tänkte kring mat svarade jag på. Jag mådde illa. Jag mådde illa när jag åt. Lite kunde jag få i mig, men sedan tog det stopp. Jag kände att jag inte riktigt var värd maten. "Äta bör man annars dör man, äta gör man ändå dör man". 

När jag var klar hos skolsköterskan gick jag och kuratorn tillbaka till hennes rum. Vi satt och ner. Hon frågade hur jag kände inom mig nu. Vad jag hade för tankar. Om det varit jobbigt och om jag tyckte hon varit elak som tvingade mig till detta.

Jag sa att jag kände mig bara tom inombords. Jag sa att jag tyckte det var jobbigt med alla frågor. Jag kände mig lite deppig, hade ont i huvudet. Jag sa också att jag inte var arg på henne. Det var jag inte heller, så det sa jag utan att ljuga. Hon förklarde att hon bara ville mitt bästa, och att jag skulle komma upp på benen igen. Det förstod jag. 

Hon tog min dagbok och kollade igenom det jag hade skrivit. Hon antecknade lite. "Jag ser att sömnen inte blivit något bättre, det bekymmrar mig. MEN jag har pratat med dem på psyk, både på barn och på vuxen. Dem säger så här: Du har länge gått omkring med saker inom dig utan att lätta på hjärtat för någon. Nu när din mamma mår lite bättre så har du börjat slappna av, och då kommer verkligheten ikapp dig. Det du går omkring med inom dig på dagarna visar sig på nätterna. Du låter alla känslor komma fram när du slappnar av, för på dagarna anstränger du dig för att det inte ska synas att du mår dåligt."

Jag kollade henne i ögonen hela tiden när hon pratade. Var det så det kunde vara(?) det lät logiskt i mina öron.

"Du måste förstå att alla mår dåligt någon gång, alla behöver prata varesig det är  något litet eller stort som bekymrar. Man kan inte lösa allting själv, även om man så gärna vill det. Det är ju det sådana som jag eller psykologer är till för. Vi är till för att lyssna och hjälpa så gott vi kan. Jag tror att bakom allt det jobbiga som gömmer sig inom dig så finns det en glad, positiv och underbar tjej. Du måste bara våga släppa fram henne. Våga ta tag i dina problem. Jag kan sitta här hur länge som helst med dig, flera dagar i veckan och ge dig råd men det är du som måste ta steget och inse att det kan bli bättre igen. Jag kan inte göra hela jobbet, du måste hjälpa dig själv också."

Tårarna kom fram i ögonen. Det var ju sant. Allt det hon sa var sant. Jag måste våga ge själv också, hon kan inte göra hela jobbet. Jag måste verkligen vilja må bra, jag måste hitta viljan och jag får inte ge upp. Precis som mamma, min älskade mamma. Hon gav aldrig upp, hon fortsatte att kämpa. Även dem tyngsta dagarna så hittade hon något positivt som alltid fick henne att vilja kämpa. Man får aldrig ge upp än hur tungt det känns.

Jag kände mig så hemsk. Det kändes som att jag öste mina problem över någon annan och sedan gjorde jag ingenting för att få det bra. Jag började äntligen förstå kändes det som, alla hennes ord kom som ett slag rakt i ansiktet. Men det var nog det jag behövde höra. Jag behövde höra alla dem där orden för att förstå att jag kan må bättre bara jag vill, i slutänden är det bara jag som kan göra något åt det. Ingen annan, det finns alltid en hjälpande hand men man måste vilja själv.

Kuratorn kom runt till mig och kramade om mig. Då rullade tårarna nerför min kind. "Du har rätt..." sa jag. Hon sa ingenting. Hon strök mig på ryggen sedan höjde hon min haka så jag kollade henne i ögonon. Hon log. "Bara du vill, så fixar vi det här tillsammans och jag är helt övertygad om att du vill."

Hon trodde på mig, hon visste att jag skulle fixa det och hon var mer än villig att ge mig en hjälpande hand. 

När jag torkat tårarna så bestämde vi oss för att ge oss för idag. Jag skulle fortsätta att skriva i min dagbok, och jag skulle tänka på hennes ord. 

Jag har aldrig känns mig så matt i kroppen som efter den dagen. Jag var tung i benen, dem kändes som bly, jag hade ont i magen och jag hade en sprängande huvudvärk. När jag kom hem åt jag middag, tog en huvudvärks tablett och sedan somnade jag i soffan. När jag vaknade upp timmar senare så flyttade jag mig upp till sängen.

Mamma ville alltid veta hur det gått hos kuratorn och vad vi pratade om. Men jag berättade inte om den här gången. Hennes ständiga oro, hon kände sig lite som "en dålig förälder" för att inte hon kunde hjälpa mig. Men det var som kuratorn ofta påpekade, att ibland behöver man hjälp ifrån någon utifrån. Ens mamma, familj eller vänner kan inte alltid hjälpa, det finns problem som man kanske behöver prata om med en person som inte är så insatt.

Den natten drömde jag hej vilt. Det var skolsköterskor hit och dit som skulle väga mig och göra alla möjliga tester, kuratorn var med i drömmen, hela familjen och Joel var med på ett hörn. Jag vaknade några gånger men jag hade inte svårt att somna om. När alarmet gick igång på morgonen kände jag mig febrig. Jag hade fortfarande huvudvärk med den var inte sprängande. 

Jag tog på mig morgonrocken, gick ner för trappen för att ta tempen. Jag hade lite feber. Mamma tyckte att jag såg lite hängig ut så jag stannade hemma ifrån skolan.

Den dagen hemma var nyttig, jag funderade mycket kring mig själv och vad jag hade för tankar kring allt. Vissa känslor som bubblade upp fick mig att gråta. Jag skrev ner nästan alla tankar och känslor i min dagbok...

Nu närmar sig julen och INGEN är gladare än jag för det! :D Jag blir som en tioåring när december och julen kommer. haha! Såå himla mysigt med jul, bästa tiden på hela året!

Nu har jag jobbat torsdag, fredag, lördag, söndag och idag. Ska även jobba imorgon men på onsdag är jag ledig igen, ska bli skönt med en ledig dag :) Då ska jag passa på och skriva del 23. Jag har egentligen kunna gjort det tidigare, men det känns inte som att jag har orkat eller velat sitta vid datorn på kvällen när jag kommer hem efter jobbet. Men men, det kommer..

Var även ute i lördags, var faktiskt kul (haha). Men jag har haft roligare, var lite märkligt folk ute :p Började kvällen hemma hos mig med madde, vi gjorde i ordning oss och for därefter till linnea där evelina också var :) hade mycket trevligt. Blev en massa surr och spel. Blev dock någon droppe för mycket men det är ju sånt som händer. :p Hade måttligt ont i skallen igår när jag skulle upp och jobba. Nästa gång blir det lugnare.. 

Imorn ska jag ÄNTLIGEN åka till ramsele och bossehuset. :) Var längesedan jag var där nu så det är på tiden. Saknar alla där så mycket! 

Nu ska jag duscha innan jag ska invänta john blund. Sov dåligt inatt, hade mardrömmar så jag hoppas den här natten blir trevligare.

Natti natti!

Jag älskar min Joel, du är underbar från topp till tå!

...Dagarna gick sakta framåt men ändå fort på något vis. Dagarna på skolan gick sakta, jag satt mest i mina egna tankar. Jag var nöjd över att jag ens tog mig dit. Men det var sällan jag var på alla lektioner under en vecka. Det var sällsynt. 

Det enda jag kunde känna efter mina tre besök hos kuratorn var att det var faktiskt skönt att prata. Jag pratade med en person som inte alls kände mig eller visste vem jag var, vilket kändes bra. Jag trodde dock att det skulle bli skillnad i min vardag direkt. Jag var tvungen att börja lyssna på dem som verkligen ville hjälpa. Hjälpa att få mig på rätt spår igen.

Jag skrev i min lilla dagbok nästan varje dag. Vissa dagar kände jag bara att nej, vad fan ska jag skriva för, till vilken nytta(?) det var dem dagar som var mer deppiga än dem andra. Vissa dagar gick det lättare, andra inte.

Så här skrev jag en kväll innan jag skulle gå och lägga mig: "Ny dag, nya möjligheter är det inte så det ska vara?. Inte för mig i alla fall. Varje morgon jag vaknar väntar en dag lik alla andra. Dagar med stress och oro över det mesta. Suck.. Jag hoppas att det börjar vända snart. Jag tycker att det är skönt att sitta hos kuratorn och prata om veckan som gått och kring allt egentligen. Det känns som att en klump i magen försvinner just då, men den kommer tillbaka efter bara någon dag. Vad har jag för fel? herregud vilken depremerande människa jag är. Tro fan att jag knappt har några vänner kvar, hur orkar Joel med mig?... Nu börjar jag gråta. Så mycket tankar. Nog om det.

Aja.. idag har jag iaf ätit:

3 skorpor till frukost och jag drack lite mjölk, till lunch åt jag lite sallad på skolan samt en macka och jag drack vatten. Till middag år jag 3 köttbullar och 1 potatis.

God natt. P.s snälla ge mig en natt utan mardrömmar!

Som jag egentligen visste, så var inte den natten fri från mardrömmar.

Mamma dog, jag satt ensam kvar i ett mörkt rum alldeles svart under ögonen efter sminket som runnit med mina tårar. 

Jag vaknade upp sittandes på sängkanten med mina ben mot bröstet. Jag tittade ut. Ut genom ballkong dörren i mörkret. När jag väl kom fram till vart jag var någonstans så satt jag kvar. Jag tittade ut mot stjärnorna med tårar i ögonen. 

Jag ville inte lägga mig under täcket, jag kände mig inte trygg. Jag smög till mamma och passas säng. Det var så mörkt, jag såg ingenting. Jag gick över till mammas sida och lyssnade ifall hon andades. Det gjorde hon, så då smög jag tillbaka till mitt rum. Jag la mig i sängen igen och det tog lång tid innan jag somnade om. 

Alarmet gick igång. Jag höll på att gäspa käken ur led kändes det som. Bara jag tog mig upp och tvättade ansiktet skulle jag bli lite piggare, men det svarta/lila under ögonen försvann inte. Det fick jag försöka sminka över.

Idag var det dags att träffa kuratorn igen. Jag bestämde alltid tiden, jag la ofta tiden på lektionstid. Så att jag slapp vara där.

Dagen var som vanligt. Jag var faktiskt mer nervös den här gången när jag skulle träffa kuratorn än vad jag var gången innan. Varför visste jag inte, kanske jag kände på mig att det skulle vara något "extra" den här gången.

Jag gick mina krokiga vägar fram till kuratorn. När jag stod utanför dörren hörde jag att hon pratade med någon. Jag knackade på. "Kom in!" hörde jag. Jag öppnade dörren och där satt kuratorn tillsammans med skolsköterskan. Vad gjorde hon här(?). Jag blev tveksam. Skulle inte hon gå nu, nu skulle jag ha min pratstund. Nej, hon gick inte. Hon satt kvar. "Varsågod och sätt dig" sa kuratorn med en mjuk och snäll ton. Jag satt mig ner. "Hej Pernilla" sa skolsköterskan. "Jag tänkte börja med att berätta varför jag sitter här idag, och det är därför att vi oroar oss över din hälsa. Du ska helt enkelt få göra en hälsoundersökning idag. Om du vill, ifall det känns bättre så följer *kuratorn* med." Jag satt bara och stirrade på henne. Jag hade alltså inget val(?) det var bara att följa med då(?) Jag suckade. Reste mig upp och sa: " *kuratorn* följer med."

På något vis kände jag mig trygg med kuratorn. Hon lyssnade och förstod. Så jag ville att hon skulle följa med. 

Vi gick bara några dörrar bort till sköterskans rum. Jag och kuratorn satt oss ner medans sköterskan tog fram ett papper och antecknade något. Jag tänkte ingenting just då, det vara bara att genomlida skiten. 

Det första jag fick göra var att mäta mig, 165 cm. Sedan tog hon blodtrycket som var lite lågt. Sist var det dags att väga mig, 46 kg. Jag hade ett BMI på 16,9. Under 18,5 är underviktiga så jag var underviktig.

Hon tog fram papper från i ettan när jag varit där och gjort samma sak, då var alla värden betydligt högre.

Sköterskan satt ner med mig och pratade kring detta. Hon förstod att jag inte åt som jag skulle och att något var fel. Hon frågade om jag insett att jag hade problem med maten eller om jag inte kommit dit än. Det var jobbiga frågor att svara på, men jag kände ganska fort att nu ska jag svara så ärligt jag bara kan. Om det är det här som behövs för att jag ska må bra igen så fine...

Dagen började med att alarmet gick igång naturligtvis, trött som ett aaaas klev jag upp. Jag var så avundsjuk på Joel som låg och sov så skönt. Hade så gärna velat sova vidare, men icke! Det var bara att kliva upp och göra i ordning mig för att åka till Kramfors och jobba. Jag vet inte hur många gånger jag var in till Joel och pussade på honom. Han låg och sov så sött, min underbara. Så fin när han sover :)

Dagen på jobbet har varit lugn, för lugn. Även att första personen som var in försökte pruta 50 spänn? HAHA, det var bara att bita ihop för att inte skratta. Vissa är bra roliga :).

När jag slutade for jag hem, åt och for på gympan.

Kvällen träning har bestått av dubbelvolter och skruvar, samt styrka på slutet.

Alla är så duktiga :)

Appropå styrka så hade vi corepass igår med gympan, en tjej i gruppen håller i det och jag var med och körde. Jag har sådan träningvärk idag så herregud, röven och ryggen är värs, dra mig baklänges! Men det är skönt med träningsvärk tycker jag. Påminns om att det faktiskt finns muskler där inne någonstans ;) haha.

Nu ska jag försöka plugga lite, i väntan på att Joel kommer hem ifrån träningen.

Imorn är jag ledig så då ska jag också passa på och plugga. Behöver verkligen plugga nu! Har dessutom tid att skriva fortsättningen imorn, del 22. 

God natt!

Ja äntligen!!! Madde har varit och åkt skidor i 3 hela veckor, och det har varit 3 låånga veckor. Hur kan man känna sig så ensam utan en enda person(?).

Nu är hon iaf hemma och hela dagen har tillbringats tillsammans med henne :) 

Morgonen började med att försöka få lillebror upp ur sängen vilket gick ganska bra. Han har lärt sig att jag har kort stubin ;) Efter att jag skjutsat han på skolan stressade jag upp på Komvux för att göra engelska prov som jag hoppas gick bra. Ska även göra prov på måndag, dags att börja skumma igenom det också. 

Hann även med att räkna några tal i matteboken innan jag for hem en sväng.

KL 11 for jag och hämtade upp madde, det var fan så jag hade glömt hur hon såg ut. Haha! Vi for ner på stan och kikade i några affärer innan Evelina och Sofia anlände, då blev det lunch på Hullsta- Taco buffé. Alltid gott! 

Det blev en massa surr, vi försökte berätta allt för Madde som hon har missat nu under dem här 3 veckorna. Tror hon fick bra med information om allt  ;)

Sedan har jag och madde bara varit hemma i jockehuset. (hemma hos mig) Hon har suttit och läst för mig ur en blogg medans jag bakade, det blev kladdkaka med hallon i. Ett ord räcker för den FANTASTISK! ;) mm, så god den var. 

Nu har Madde åkt men vi ska ses senare efter maten också :) Det var meningen att vi ledare i gympan skulle ha en ledarträff med övernattning ikväll men vi blev för få ledare så den ställdes in. Jag hade ändå inte kunnat sova där för jag ska upp och jobba imorn.

Så ikväll blir det hockey med Madde istället, hoppas dem vinner nu då för en gångs skull. :P Efter hockeyn blir det chirre och dirre med Joel, syster och lillebror!

Såå skönt att du är hemma Madde, du anar inte hur mycket jag saknat dig!

Såg ni tidningen idag förresten? :D Där var vi, hela Castro gruppen med guldet i högsta hugg ifrån helgen i Östersund. Blev så glad när jag såg det. Jag klippte ut det så nu hänger den på anslagstavlan. :) 

När jag kom hem ifrån Turkiet i sommras hade Madde plockat blommor, skrivet en lapp med texten: "Jag M.Svensson har saknat dig P.Sjödin, Välkommen hem!"

och ställt det uppe på mitt rum bredvid sängen. Underbara vän :) 

Suttit och planerat gympa till nu. Bland annat inför den årliga juluppvisningen, å herregud vad jag längtar :)

Det var en mycket lugn dag på jobbet iaf, viktigast var väl att jag fick lära mig hur det går till vid stängning. Börjar få koll på allt nu måste jag säga ;).

Efter jobbet stressade hem, mamma hade gjort matlåda som jag fick ta med bort till gympa hallen.

På träningen körde vi en massa dubbelvolter till uppbyggnad (alltså inte till vanlig landning utan till rygg) Jag blev imponerad måste jag säga, alla var så duktiga. Dem tyckte det var lite läskigt men så är det ju alltid med nya saker :). Sedan kollade vi igenom filmen ifrån tävlingen där dem fick bedömma sig själv och hela truppen. Alltid nyttigt att få se hur det ser ut när man själv kör, annars är det svårt att förstå vad man kan förbättra trots att man som tränare står och tjatar ;) Ser man det med sina egna ögon förstår man det på ett annat sett. 

Sedan fick dem själv skriva ner vad dem hade för önskemål om juluppvisningen så det är dem lapparna jag har suttit med nu och sammanfattat lite. Det kommer bli grymt, dem har höga mål. Det märks att dem vill utvecklas, vilket är TOPPEN!

Jag längtar till veckan när vi ska träna igen. Älskar gymnstik! :)

Nu ska jag snart hoppa i säng och vänta på john blund. Imorn ska jag upp tidigt, skjutsa lillebror på skolan och sedan upp på komvux. OCH imorn kommer dessutom världens bästa Madde hem som varit borta i 3 hemska veckor ;) SOM jag saknat dig. Du är sååå välkommen hem!

Trött tjej som saknar sin Joel. Jag älskar dig!

Måste läsa engelska innan jag åker till Kramfors och jobbar, började ju där i måndags. Det rullar på bra! ska skriva mer om det sedan..