hmm.. klockan närmar sig 13.30 och jag går fortfarande omkring i "pyjamas" illa, mycket illa. Måste göra någon nytta nu vad det skulle vara..

Bästaste Karin är ju faktiskt hemma över helgen så jag ska nog ta och ringa henne och höra vad hon gör :)

Ikväll är det gympa igen. Den här veckan har det varit mycket skador så jag hoppas att ingen gör illa sig ikväll. Det är typiskt att gymnasterna ska göra illa sig nu när vi ska fara till Östersund och tävla nästa helg. :/ usch och fy det är så trist!

För övrigt så saknar jag MADDE och min JOEL, hur kan man känna sig så ensam utan två personer(?) Joel kommer äntligen imorgon, jag längtar. Madde får jag inte träffa förrän om mer än 2 veckor :/ hmm.. känns surt! Men men, bara till att hålla sig sysselsatt så går dagarna fort.

Dags att dra på mig några vettigare kläder, sminka mig och kamma håret. Just nu liknar jag en häxa! skrämmande...

...Att jag fick vara med mina vänner, umgås, prata om saker som fick mig på gott humör och festa fick mig att tänka på annat än all skit jag tänkte på annars. 

Alkohol var det sista jag skulle ta till egentligen med tanke på hur dåligt jag mådde men just då kändes som en bra "utväg". Jag sov genast mycket bättre och jag hade roligt. Men en kväll gick allt på tok, jag sårade mina nära och det var då jag förstod att jag behövde hjälp.

Dagarna gick. Jag sov dåligt. Åt väldigt lite. Jag ljög om vad jag ätit för att slippa allt tjat. Skolan gick som vanligt, dåligt. Jag var deprimerad och kände att vad jag än gjorde så blev det fel. Rykterna fortsatte, jag mådde inte bättre av det direkt.

Jag hade tydligen anorexia, det snackades mycket om det.

Och en dag, en torsdag kom en kompis fram till mig. Hon ville berätta en sak som inte skulle göra mig glad. Berätta sa jag bara, kan det bli så mycket värre tänkte jag.

Hon berättade att en person som vi kan kalla "nisse" hade sett Joel, min pojkvän kysst en annan i lördags ute på krogen. Klumpen i magen växte, jag började må illa och blev arg.

Joel skulle komma in senare den kvällen för han skulle träna så jag skickade ett sms till honom och frågade ifall han kunde komma in tidigare. Han frågade varför och jag skrev bara att jag skulle prata med honom om en sak.

Flera av mina kompisar hade tydligen hört och "sett" detta utan att sagt något till mig. Det märkliga var att jag också var ute då, utan att märkt något. En kompis sa att hon/han stod redo med telefonen för att filma, dem hade varit så nära inpå varandra. Kunde han vara så dum att göra så mot mig nu när jag mådde som jag gjorde(?)

När Joel kom in till stan hämtade han upp mig. Vi for bort till Hallstabacken och parkerade bilen. Hjärtat slog så hårt att jag trodde det skulle hoppa ur mig. Jag var väldigt nervös och kallsvettades. 

Jag berättade vad jag hade hört och han blev förbannad. Det var verkligen inte sant, han förstod inte vart det kom ifrån. Jag berättade vem källan var, det var "nisse" som sett det. Jag började gråta, allt kändes som jobbigt. Hade han gjort det, eller hade han inte(?) Jag visste att jag kunde lita på honom. Men det är inte så konstigt att man tvivlar så flera kompisar kommer och säger att det är sant. Jag visste inte vad jag skulle tro för stunden. Men efter många om och men valde jag att lita på Joel. Allt var ändå så jobbigt, tårarna rann nerför mina kinder. Joel tröstade mig och sa att han aldrig någonsin skulle välja någon annan framför mig. 

När Joel lämnat av mig hemma och for på träningen tog han kontakt med "nisse" och frågat varför han sagt så. "Nisse" förstod ingenting och sa att det hade inte han någonting med att göra. Han hade inte sagt eller sett något sådant. Men vart kom allt ifrån då(?) Ett påhittat jävla rykte, där jag kände mig sviken av vissa kompisar. Vissa ville tydligen att jag skulle må sämre än jag redan gjorde genom att förstöra mellan mig och Joel.

Jag satt ute i bilen med Joel efter hans träning och bara grät. Joel var vansinnig på hur folk, kompisar kunde säga sådana saker för att förstöra. Pernilla, det där är inga kompisar, sa Joel. Du har andra kompisar som verkligen bryr sig om dig och uppskattar dig för den du är. Du behöver inga personer som får dig att må dåligt. Det var sant allt det han sa, men jag kunde bara inte förstå..

Jag fick släppa det där och gå vidare. Joel talade sanning och han var den enda jag riktigt litade på. 

Helgen skulle bestå av utbildning inom gymnastiken och fest hos min kusin på lördagen. Vi skulle bara vara tjejer och pojkvännerna festade på annat håll.

Hela lördagen från morgon till kväll bestod av utbilning. Jag skulle åka dirket därifrån ner till min kusin, jag hade packat med mig så att jag kunde duscha och göra i ordning mig där. Jag såg verkligen fram emot kvällen. Mamma hämtade mig kring 18.30 och skjutade mig till kusin. Hon hade gjort i ordning en matlåda eftersom jag inte ätit någon middag. 

När jag kom till kusin var alla redan där, fixade och satt och drack. Jag blev stressad. Duschade lite hastigt och gjorde i ordning mig. Middagen sket jag i. Det borde jag aldrig ha gjort, men klokare var jag inte just då.

Kvällen var jätte trevlig med olika spel som man brukar köra på fester. Helt plötsligt slog det bara till, jag blev jätte full och allt blev bara svart. Jag kommer inte ihåg mycket ifrån den kvällen. Senare på kvällen strax innan det var dags för krogen kommer pojkvännerna dit, däribland Joel och andra kusiner. 

Joel märkte att jag var väldigt påverkad och att jag inte ätit min middag som mamma varit så snäll och gjort i ordning. Han blev väldigt besviken, han höll om mig med båda armarna och sa att jag skulle äta. Jag protesterade, jag behövde inte äta. Jag satt upp mina händer mot hans bröst och puttade mig därifrån, vilket gjorde att jag tappade balansen och ramlade på golvet. Då var det en på festen som fick för sig att Joel tydligen slog mig(?).

En utav mina kusiner som stod där just då fattade inte hur den personen kunde få för sig det. Det förstod ingen som stod där då. Min kusin började diskutera detta med personen vilket ledde till han han/hon lämnade festen. Den personen gick sedan på stan och sa att Joel slagit mig vilket fick en massa följder. Joel blev naturligtvis irriterad över detta. 

Hur som helst var det dags att gå ner på krogen. Joel tyckte det var lika bra att vi for hem, jag kunde knappt stå på mina egna ben. Jag hade tydligen börjat gråta och sagt att jag inte ville hem, men på något sätt så förstod jag att det var lika bra. Joel ringde efter skjuts. 

När vi kom hem på gården satt vi oss ute på bron. Jag kräktes. Mamma kom ut och frågade vad vi höll på med, hon såg hur jag såg ut och hur jag mådde. Hon blev orolig vilket hon visade genom att bli arg. Jag gick upp och la mig i mammas säng. Mamma satt inne med Joel på mitt rum och dem grät tillsammans. Ingen av dem förstod varför jag gjorde som jag gjorde. Dem kände sig maktlös. Jag hade sagt saker till Joel den kvällen som jag inte menade, bland annat att han inte skulle bry sig om mig.

Jag hade verkligen svikit alla omkring mig. Dem mådde dåligt pga mig. Det var mitt egna fel för att jag inte kunde ta hand om mig själv.

Mamma kom la sig hos mig i hennes egna säng. Hon grät och strök mig över huvudet. Jag började kräkas. Vid det här laget var jag näst intill medvetslös.

Mamma fick dra mig in på toaletten som ligger rummet intill. Jag fortsatte att kräkas. Lillebror kom in. Vad hände frågade han. Gå härifrån hade jag sagt, du ska inte se mig så här. Så här går det när man dricker för mycket sa mamma. Han gick. Jag var helt väck uppe i huvudet. Jag hade ställt mig och började ta på mig en utav lillebrors tröjor som låg där. Mamma frågade vad jag höll på med. Jag svarade: du sa ju att jag skulle gå och lägga mig. Jag hade verkligen ingen aning om vad jag gjorde eller sa.

Till slut gick jag in till Joel i min säng. Han var vaken. Han kunde inte somna. Han oroade sig för mig. När jag somnat hör Joel hur jag ska börja kräkas. Han puttar upp mig, jag öppnar balkongdörren, lägger mig på golvet och kräks än med. Det finns ingenting att kräkas, bara galla. Samma sak händer en gång till senare.

Alarmet går igång tidigt på söndags morgonen, jag skulle ju iväg på utbilning och idag hade jag prov. Jag var fortfarande väldigt påverkad när jag vaknade. Jag hade inte en aning om vad som hänt dagen innan förutom att jag varit väldigt full. Jag tog mig upp ur sängen, jag var alldeles vinglig på benen. Jag drog på mig några kläder. En nära vän som också gick utbilning kom och hämtade upp mig för att åka till utbilningen. När jag kom in där var alla redan där. Min blick var inte skärpt. Att gå rakt var en utmaning. Vad hände egentligen igår(?)

När vi hade lunch bad jag att mamma skulle hämta mig så jag fick komma hem. Joel stod i duschen när jag kom hem.

Mamma berättade vad som hänt kvällen/natten innan. Jag fick inte höra allt men det mamma berättade då gjorde tillräckligt för att få mig helt förstörd. Hur skulle jag reda upp detta(?) Hur mådde Joel och vad skulle jag säga till honom(?)

Jag har aldrig någonsin känt mig så värdelös. Jag fann inte ett ord, ett förlåt skulle aldrig räcka. Jag hade sårat dem så fruktansvärt mycket. Jag mådde sämre än någonsin, jag var verkligen på botten. Och ingenting kunde jag göra för att få det bättre kändes det som..

Jag funderade väldigt mycket och pratade med mamma om jag skulle skriva om denna kväll/natt. Det slutade med att jag nu gjort det. Jag skäms än i dag fruktansvärt mycket över den här kvällen/natten. Vad jag utsatte både mig själv, min familj och Joel för. För att jag valde att skriva om detta ändå är för att jag vill poängtera att alkohol inte löser någonting, och för att jag inte vill att fler ska göra samma misstag som jag gjorde.

Att jag festade som jag gjorde utan att jag varken sov eller åt bra slutade som det gjorde. Jag sårade alla runt omkring mig, det gjorde jag verkligen. Det är en händelse som jag, Joel och min familj aldrig glömmer..

Gissa vad jag gjorde igår(?) Jag förlängde håret :) OCH jag är jätte nöjd, det är en aning långt tillskillnad från vad jag haft förr men jag är nöjd.

Tidigare har jag alltid haft clips. Det skönt att slippa ta ut och sätta in håret hela tiden, nu sitter det där det sitter. :) 

Det var länge sedan jag skrev nu, speciellt min fortsättning. Jag har verkligen inte orkat. Jag dras med en förkylning som vägrar försvinna sedan har jag faktiskt haft mycket och göra. Jag hade gympa varje dag förra veckan förutom tisdag och igår. Igår var jag bakis, for och kollade på hockeyn en sväng men sedan var jag ju och fixade håret. Så därför har jag inte orkat skriva. 

Jag får se om jag hinner skriva imorgon, men tvivlar. Ska köra gympa mellan 10-14.30, sedan far jag kl 15.00 till sundsvall. Så jaao, det visar sig. :P Annars kommer det på onsdag. Lovar!

Det måste vara många som vill läsa fortsättningen med tanke på att ca 100 st är inne varje dag, vilket är mycket bra för annars hade jag nog slutat skriva. :P 

Så här ser mitt hår ut nu, rätt dåliga bilder men det får duga så länge.

Nu ska jag snart åka och hämta Joel på träningen.

God natt folket!

Vilken BRA DAG! :D

Börjad med komvux som vanligt. När jag var klar där tog jag upp telefonen och hade ett missat ifrån Kerstin som jobbar på Nordlandes skor. Hon talade in ett meddelande och ville att jag skulle ringa. Tror jag ringde 3-4 ggr innan hon svarade. Jag tycker om henne så mycket, blir alltid så glad när jag hör henne.

"Åå vad härligt att hör din röst" sa hon. Haha så goo!

Jo sa hon det är så här, vill du jobba? självklart sa jag. Det är inte hos mig sa hon, men Nordlander sko kramfors ringde och dem ville att du skulle ringa upp. (Kerstin hade rekomenadera mig där). Det kvittar för mig vart, bara jag får jobba.

Jag tog nr och ringde henne i Kramfors.

Hon var jätte trevlig. Hon skulle operera sig och vara borta ett tag och då hade hon tänkt på mig.

Så v.46 ska jag börja :) känns underbart! Visst, vägen dit är ju en aning dryg men det är värt det. Hellre det än att bara sitta hemma på dagarna :D

Hon avslutade samtalet med att säga "Du har räddat mig" "Du har räddat mig med" sa jag. haha!

Jag har inte lämnat ut ett cv till någon och ändå ringer jobben efter mig. Haha, så underbart. Ibland har man flyt alltså! ;)

Annars idag så har jag varit ute ränt på stan med Matilda :) Vi var på jakt efter något att ha på oss imorn när vi ska ut. Både två fynda, på kläddax. Det är så lätt att man glömmer bort det stället. Tur att vi for dit denna gång :)

Sedan har vi varit och tittat på en kompis (Rebecka) när hon förlängde håret. FYYY tusan vad sugen jag är. Tänkte smöra lite grann för pappa så han kan bidra lite så att jag kanske kan göra det på söndag. HAHA. Jag vill jag vill jag vill!

En tidig julklapp kanske? *flirt*

Jaja, nu kom Jolle hem. Dags att kramas innan gympan kl 16.

Kom hem ifrån gympan för en liten stund sedan, då tog jag en vaaarm dusch. Jag försöker att bli helt frisk nu, det vill verkligen inte ge med sig. Det kommer tillbaka hela tiden. Huvudvärken är värst!

Efter jag duschat kände jag för att pyssla med mig själv lite :) så nu mina kära vänner sitter jag med färg i håret ;) Ska ta och lägga på en ansiktsmask alldeles strax också. Det är bra att pyssla med sig själv ibland, jag gillar det :)

Håret kommer att bli en aning mörkare, det ser jag redan nu. Spännande. 

Tidigare idag kände jag verkligen hur otroligt blek jag blivit. Anledning till att jag kom på det är för att syster och hennes kille m.fl är i Tunisien. *suck* Jag vill också vara där. Jag hatar att vara blek. Jag känner mig så mycket fräschare när jag är lite brun. Fast det hör ju till att vara lite blek när det är höst och vinter. 

Men då kom jag iaf på att jag vill testa spraya mig brun :) Har aldrig gjort det, men är väldigt nyfiken på det och är väldigt villig att testa. Bara det inte blir fläckigt? om det är någon som testat så skriv vad ni tyckte, det skulle uppskattas. :) 

Det var ju inte dirket dyrt det jag har kollat på. 290 kr för helkropp=ingenting! Så det kan det väl vara värt tycker jag :) 

Brun utan sol brukar ju funka ibland men jag tycker att det luktar så illa och dessutom känner jag mig alldeles kladdig och äcklig. 

Nåja, dags att fixa med masken så jag får en ren och fräsch hy ;)

Idag klev jag upp betydligt tidigare, strax efter 7 var jag uppe ur sängen. Det är så skönt även fast att jag skulle vilja sova vidare, men då har man hela dagen framför sig. Skjutsade Joel till sin syster sedan for jag hem, åt gröt och gjorde i ordning mig. Komvux halv 9. Än så länge går Matte C ganska bra. Jag gillar matte ;)

Jag och mamma har redan hunnit med en sväng på stan. Först var vi in på Price off, dem har utförsäljning. Dock hittade vi ingenting. Men sedan köpte mamma kallingar åt lillebror och jag en till julklapp till honom :) så nu är hans julklapp klar. TOPPEN!

Det känns som att jag redan hunnit med jätte mycket och kl är bara lite efter 11. Tro vad jag ska göra resten av dagen.. hmm, måste i alla fall läsa lite engelska. BOOORING!

Kvällen består av gympa. Har varit på gympan mån, ons sedan blir det ikväll, samt fredag, lördag och corepass på söndag med dem. Mycket nu :) Men det är roligt. Tävling om mindre än 3 veckor, så vi måste ligga i ;)

Dessutom! så har jag fått lite jobb. :D jag ska få hålla i gymnastik på Nipanskolans elevensval varje torsdag i våran egna hall :) det ska bli jätte roligt. Dem ringde och frågade, självklart ställer jag upp!

Nu ska jag leta lite julklappar :) innan jag öppnar engelska boken.

...Jag gick och la mig en stund, jag var knäckt. Fortfarande lite yr och skakis. Men betydligt bättre. Jag visste att jag gjort alla besvikna på mig. Mamma som äntligen hittat tillbaka och börja leva som vanligt igen hade nu mig att oroa sig för istället.

Jag skickade ett sms till ordförandet i föreningen och sa som det var. Jag berättade varför jag inte kunde komma på utbildningen, var det några problem kunde dem ringa åt mamma. Jag kände mig så värdelös, jag borde väl kunna ta hand om mig själv. Senare på kvällen åkte jag till Mathilda.

När jag kommit ner till Mathilda berättade jag som det var, inte allt kanske. Men kort och gott berättade jag vad som hänt när jag kommit hem efter skolan, och att mamma sagt ifrån både festandet och utbildning. Mathilda blev naturligtvis lite besviken hon också. Jag var hennes bästa vän och hon ville naturligtvis att jag skulle vara med och fira henne. Hon hade ju sett fram emot detta hur länge som helst. Jag ville så gärna vara med, men hur skulle det gå till(?) jag hade ju bränt mina chanser kunde man säga. Hur som helst lovade jag Mathilda att höra med mamma igen. 

När jag väl kommit hem visste jag inte hur jag skulle lägga fram det till mamma. Jag försökte tänka ut vad jag skulle säga, men det fick ju inte låta som att jag läste ur en bok när jag pratade med henne. 

Jag bad mamma komma in till köket och berättade hur gärna jag ville vara med och fira Mathilda. Hon fyllde trots allt 18 år, hon var min bästa vän och det skulle bli en sådan rolig fest. Visst skulle vi gå ut fler gånger tillsammans än den här gången men det var ändå inte samma sak. Jag ville vara med alla andra mina vänner och fira henne nu. Mamma förstod att jag ville vara med, hade det varit en helt vanlig fest hade hon aldrig släppt iväg mig. Men nu var hon villig att låta mig vara med, på två villkor. Jag skulle äta middag hemma innan jag for dit, och Joel skulle med. Visst, inga problem för mig!

Puuh, det var en lättnad. Äntligen någonting bra. Jag ringde till Mathilda och sa att jag fick. Hon blev lika glad som jag. 

Festen var jätte rolig, som förväntat. Det kändes bra att vara bland alla vänner och bara släppa allt för en stund. Ingenting gick snett på kvällen, mitt humör var på topp.

Dagarna efter fortsatte det som det var tidigare. Jag sov fruktansvärt dåligt. Jag hade svårt att somna. När jag väl somnat kunde jag vakna upp flera gånger under natten. Ofta alldeles kallsvettig av mina mardrömmar som vägrade släppa taget om mig. Jag vaknade också allt oftare sittandes. Jag kunde sitta på sängkanten och titta ut genom fönstret med tårtar på kinderna. Jag var lika chockad varje gång, jag visste inte vart jag eller hur jag hamnat där. Det var obehagligt. 

Jag blev mer och mer uppmärksam på hur dåligt det börjat gå i skolan, inte i dem kurser jag tyckte om. Men allt annat la jag på hög. Jag visste att den växte hela tiden men orkade inte göra något åt det. 

Jag trivdes inte på skolan. Jag kände mig inte trygg. 

Psykologi var ett ämne jag tyckte var väldigt intressant och roligt fram tills denna fredag.

Hela klassen hade delat in sig i grupper på ca 4 stycken för att göra en uppgift. Den gick ut på att alla grupper fick ett papper där det var en båt med massor av olika människor. Båten skulle sjunka om inte några slängdes över bord. Så då skulle alla olika grupper avgöra vilka personer dem ville kasta över bord.

Det var allt från ett litet barn till en alkolist, doktor och naturligtvis en 45-årig cancer sjuk kvinna. 

När alla grupper var klara skulle man redovisa vilka man valt att slänga över bord och varför. Då var det en grupp i klassrummet som trodde dem var jätte roliga. "Vi kastar den 45-åriga kvinnan som är cancer sjuk för hon ska ju ändå dö" också skrattade allihop. Det gjorde riktigt ont i hela mig. Hur man ens kan säga så. Jag blev chockad. Jag sa ingenting, vilket jag ångarar idag. Istället gick jag iväg till toaletten och började gråta.

Hur i hela helvetet kan man vara så dum i huvudet att säga så(?) och hur kunde dem andra skratta(?) vad var det för roligt med det över huvudtaget(?) 

Man måste kunna tänka lite längre tycker jag. Visst dem visste inte att min mamma var sjuk men jag tycker inte att man säger så över huvudtaget.

Efter den lektionen åkte jag hem. Jag hade ingen lust att vara kvar på skolan. 

Jag satt mig i köket, jag började gråta. Jag var alldeles skakis. 

Mamma och Linda kom in. "Men hur är det?" sa Linda. Jag började gråta ännu mer. Både mamma och Linda kom till mig. "Du måste säga vad som är fel" sa mamma. När jag samlat mig berättade jag om lektionen. Mamma sa bara "oj då" 

dem förstod att jag var ledsen och arg. Mamma frågade om jag sa något till dem. Men nej det gjorde jag ju inte. Hon tyckte att jag borde gjort det, i alla fall sagt något åt läraren. Men jag var för vek och osäker för det. Jag orkade med att alla skulle veta. Jag fick helt enkelt torka tårarna och lägga det bakom mig. 

Jag tänker ofta på den dagen, psykologi lektionen. Minnena från den är så starka, hur den personen sa det och hur alla dem andra skrattade. Respektlöst mot dem som faktiskt är cancer sjuk och dem som har en närstående som har cancer. Dem som har sjukdomen har inte direkt valt att bli sjuk...

Det är jätte roligt att jag har över 100 läsare varje dag, och jag hoppas att bland alla dem som läser att det är någon ifrån den lilla gruppen från psykologin. Hade jag varit starkare när det hände hade jag sagt åt er då. Jag hoppas att kanske någon annan gjorde det, men det tvivlar jag på. För ingen kände nog som jag just då.

Jag ska passa på och tacka för att fina kommentarer också. Det värmer verkligen. Jag är inne på era bloggar också lite titt som tätt, jag ska börja kommentera dem också såklart. Fortsätt läsa och kommentera :) det uppskattas!

Idag sov jag alldeles för länge. Brukar vara duktig och kliva upp vid 8 halv 9 någon gång, men min telefon hade tydligen dött inatt och alarmet gick därmed inte igång. Så kl 10 vaknade jag. Kanske inte så sent tycker ni men jag vill ta mig upp tidigt på morgonen. Får ångest om jag sover bort förmiddagen. Iaf på veckorna, helgerna är en annan sak. :P

Igår kväll var det jätte mysigt hos Sofia iaf. Jag och Madde for först på konsum och köpte en massa frukt och glass :) innan vi for till henne. Vi kom dit vid 19 ungefär och ca en timme efter kom Evelina. Mycket mysig kväll, tack för det tjejer! :)

Det måste vi göra om snarast.

Btw så köpte jag dem första julklapparna igår :D känns så skönt att ha en början. Jag hatar att stå där 2 veckor innan julafton och inte köpt en enda. 

Jag vill så gärna säga vad jag köpt men det kan jag ju inte här tyvärr. Jag köpte iaf till min syster LInda och lillebror Fredrik. Så mycket kan jag säga ;P

Jag funderar på att färga håret idag igen, men lugn! jag ska färga samma färg ;) eftersom jag var så ljus tidigare så börjar håret bli så här fult koppargrönt. Och så vill jag ju inte ha det direkt. Jag måste färga det innan helgen iaf, för då verkar det vankas utgång :) 

Dags att göra någon nytta. Snart dags för komvux och Matte C. :)